Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN.
och närmade sig staden genom approcher, och intet medel till försvar
mer stod honom till buds, då skulle han söka ingå ett hederligt ackord,
på det att regementet med hästar, bagage och standar måtte räddas
och föras till armén. Blef utgången en annan, kunde Printz förlita
sig på, att det skulle kosta hans hals. För öfrigt trodde Banér, att
fienden efter gårdagens strid med generalmajor Wittenberg var något
utmattad. I denna strid, säger Banér, hade de under Wittenbergs
befäl stående regementena dragit sig något tillbaka, till följd hvaraf
efter vanligheten ett rykte blifvit utspridt, att de blifvit slagne. Under
reträtten skedde dock någon försummelse å svenskarnes sida, hvarvid
fienden passade tillfället och eröfrade 7 standar.
De musketerare Printz hade till sitt förfogande synas vid något
tillfälle på nyåret hafva blifvit honom fråntagna; åtminstone voro de
ej vid denna tid qvar i Chemnitz. Ofvan till hufvudsakliga innehållet
anförda order (af den 5 april), huru han skulle förhålla sig vid stadens
försvar kom Printz till handa påskdagen kl. 7 om afton. Han lät
genast kalla till sig major Olof Silfverlood, qvartermästaren Joh.
Ulfsparre, ryttmästar Joen Månsson (Björnhufvud) och kornett Lars
Silf-versvärd. För dessa uppläste han den nyss erhållna ordern. Alla
sade de med en mun, att det var en svår sak att efterlefva en sådan
order, då man ej hade musketerare. Som man ansåg att
fältmarskalken sannolikt hade glömt, att dessa ej längre voro qvar i Chemnitz,
beslöts, att man genast skulle skicka en extra post till honom därom.
Emedan man icke vågade sända skriftligt bud, utsågs en bra karl, som
skulle anhålla att muntligen få tala med honom om musketerarne.
Korpralen vid Öfverstens kompani Barthold Jacobsson fick detta
uppdrag och begaf sig strax å stad. Han återkom endast med det
muntliga svaret, att då öfverstelöjtnanten hade fått order, så skulle han
handla efter dem och vidare för framtiden hålla inne med sådana bud.
Printz rådslog då å nyo med sina kamrater, hvarvid man kora öfver
ens om, att man borde skrifva till kommendanten i Zwickau, som nu
var öfverste Schlieben, om musketerare. Detta gjordes och man bad
om endast 50 eller 30 man eller åtminstone 20 man för att med
dessa bevaka hufvudporten. Öfverste Schlieben svarade genast
skriftligen, att, ehuru han visserligen ej hade order därom, han dock gerna
ville fylla ett sådant nödvändigt behof, men att han nu likväl ej kunde
det, ty vid hans regemente voro för tillfället så många sjuke. Så
snart de tillfrisknat, skulle han dock sända några musketerare. Denna
förstärkning hann dock aldrig komma.
Några dagar därefter, den 20 april, kom hertig Edvard af
Bra-ganza, som blifvit affardad från de kejserliges läger vid Saalfeld, tågande
med, såsom han sjelf sedermera upplyste, 7000 man till häst och fot.
Han lät genast innesluta staden och sände till öfverstelöjtnant Printz
en trumpetare, hvilken, lofvande billiga vilkor, fordrade, att han skulle
uppgifva staden. Printz afslog uppmaningen och svarade, att det vore
emot hans order att gå in därpå samt att han ville försvara sig. Efter
att hafva erhållit detta nekande svar började fienden redan påföljande
natt att anlägga approcher. Belägringen fullföljdes kraftfullt. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
