Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Strödda Meddelanden och Aktstycken - Öfverstelöjtnant Joh. Printz med Vestgöta ryttare vid Chemnitz’ kapitulation år 1640. Af Otto Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVERSTELÖJTN. JOH. PRINTZ VID CHEMNITZ1 KAPITULATION ÅR 16 40. 357
hvarest de gjorde sig allt för säkra. Därför öfverraskades de ock
af fienden, hvarvid 100 man blefvo fångne och nedbuggne. Dock
återkommo 200 tillbaka till Chemnitz, hvarest han behöll dem och
försåg dem med underhåll. Vidkommande de kongl. brefven sade
han sig aldrig hafva hört ett ord om dem. Öfverste Bjelke, som
följt böhmarne med konvoj till Erfurt, intygade, att han ej heller
förmärkt dem hafva några kongl, bref med sig.
Dagen därpå sammanträdde åter Krigsrätten, bestående af samma
ledamöter. Printz’ supplikation till K. Krigsrätten jämte bref till
fältmarskalken Torstensson och öfverste E. Ulfsparre upplästes, hvarpå
ordföranden såsom föremål för rättens dom framstälde:
l:o. Att staden Chemnitz var öfvergången och frågan vore, huruvida
Printz borde därför frias eller fällas;
2:o. Att han utan fältmarskalkens order gått hem, innan han
personligen anmält sig hos denne och där gjort en fullständig relation
om kapitulationen.
Sedan Printz fått afträda, förenade sig ledamöterna därom att,
på de skäl Printz framlagt under rättegången, hvad anginge första
punkten, alldeles frikänna honom. Beträffande deti andra punkten
förklarade Krigsrätten, att den anklagade jämlikt punkt 21 i de
svenska och 22 i de tyska krigsartiklarna förtjent det fängelsestraff,
som han redan i 6 veckor hade utstått i Smedjegården. Dessutom
skulle han nu inför Krigsrätten göra offentlig afbön och betyga, att
han icke med uppsåt och fältmarskalken Banér till vanheder rest hem
till Sverige. Printz infördes och domen afkunnades för honom.
Förklarande sig nöjd med den samma tackade han rätten och gjorde den
anbefalda af bönen, hvarjämte han i ödmjukhet anhöll, det rätten
täcktes hos fältmarskalken Banér utverka, att denne åter ville
upptaga honom i sin nåd. Som bekant afled Banér redan den 10 maj
i Halberstadt, hvarför Printz ej längre behöfde frtfkta, att denne
skulle lägga något hinder i vägen för hans vidare befordran. Senare
biografers uppgift, att Printz för skamlig kapitulation af Krigsrätten
dömdes tjensten förlustig, vinner således icke bekräftelse. Men domen
var dock ännu ej stadfäst i Bådet. Vid dettas sammanträde den 17
februari s. å. framlemnade fältmarskalken H. Wrangel Krigsrättens
dom. När Peder Banér fick del af den samma, invände han, att,
om man på så sätt öfversåg med olydiga officerare, som ej följt
fältmarskalken J. Banérs order, skulle denne förlora sin auktoritet.
Riks-kanslären instämde äfven häri, och ehuru fältmarskalken Wrangel
försäkrade, att Krigsrätten dömt efter handlingarne, beslöts dock att
öfverstelöjtnant Printz »skall casseras ifrån Begementet». Emellertid
blef han året därpå eller 1642 den 20 juli för sina »stora förtjenster»
af förmyndarregeringen adlad och den 15 därpå följande augusti
utnämnd till guvernör öfver kolonien Nya Sverige i Amerika. Efter en
71-årig lefnad slutade han som bekant sina dagar såsom landshöfding
i Jönköpings län den 3 maj 1663. I Bottnaryds kyrka i Småland
ligger han begrafven och i Bottnaryds kyrka skådar ra an hans porträtt.
Otto Bergström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
