Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Englands historia i våra dagar af J. Mc Carthy. Öfversatt af O. W. Ålund. Förra delen. Anm. af A. H—ld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. MCCARTHY, ENGLANDS HISTORIA I VÅRA DAGAR. 43
Icke heller väcker det ens forvåning, att han snärtar Disraeli for den
dandyism och de excentriciteter, som denne lade i dagen i början af
sin politiska bana. Men att McCarthy är okunnig om eller låtsar
sig vara okunnig, om gången af den store torychefens utveckling det
måste väcka förvåning, emedan både franske och danske författare
klart och tydligt ha uppvisat den samma, därvid stödjande sig på
Disraelis egna skrifter. Både hans broschyrer och hans romaner,
hvilka senare oftast äro politiska tendensromaner, angifva tydligt sin
författares politiska ståndpunkt. (Se G. Brandes’ och
Caucheval-Cla-rigny8 arbeten öfver lörd Beaconsfield).
Det ser ut, som om McCarthy mycket ytligt har läst Disraelis
skrifter. Ty annars skulle han väl ej skrifva följande: »Af en
långsamt fortgående omvändelse finner man i hans tal eller skrifter intet
spår. Det ligger nära till hands att antaga, det han i början slöt
sig till radikalismen, emedan detta syntes honom mest pittoreskt och
romantiskt, och att det först då, när han ej fann den motsvara hans
personliga syften, föll honom in, att han när allt kom omkring stod
godsegarne långt närmare.»
Detta omdöme är nämligen endast delvis sant. Disraelis karaktär
var ytterst komplicerad och full af motsatser, men att han ej hade
några andra principer än den personliga ärelystnadens är osant. Han
hade verkligen åtskilliga radikala och demokratiska åsigter, hvilka dock
icke hindrade honom att på samma gång ha andra, som voro
konservativa och aristokratiska. Hans partitagande för Chartisterna på en
tid, då det var farligt till och med för en liberal, som ville göra
politisk carrière, hans roman Sibyl, i hvilken han med både värme och
talent för de fattiges talan, torde få anses för bevis på att hans
radikalism var uppriktig. Den parlamentsreform, som han 1867 icke utan
stora svårigheter från sitt eget partis sida genomdref, tyckes han ha
burit på i årtionden, åtminstone synes hans broschyr »Vindication of
the english constitution» gifva bevis härför. Hans romaner Coningsby
och Sibyl framställa hans politiska ideer ifråga om det engelska
samhällets omdaning. I Coningsby »gisslas både whigs och tories
med samma hänsynslösa satir». Disraelis ledande princip i
afseende på den inre politiken har varit att Englands statsskick skulle
hvila på en bred demokratisk grund, men att demokratien skulle ledas
af en moderat, upplyst och duktig aristokrati. Men för att
genomföra denna sin tanke hade han först måst uppfostra sitt parti, och
detta sökte han göra och gjorde äfven dels genom de båda
nyssnämnda romanerna dels ock genom sin politik.
Disraeli-Beaconsfields »imperial politic» har blifvit mycket
klandrad från vissa håll. Flere händelser efter hans död torde dock
ha visat, att den vittnade om framsynthet och att den bar storhetens
prägel, hvilket är mer än man kan säga om Gladstones.
Att »the great old man», mr Gladstone, i McCarthy har en
stor beundrare är naturligt. Hans skildring af denna sin hjelte är
fint och väl utförd. De brister som vidlåda Gladstone som statsman
synas ’ dock ha undgått författarena, uppmärksamhet. Hans blinda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
