Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Fälttåget i Norge år 1814. Kritisk belysning af J. Mankell. Anm. af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 o
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
att framhålla hans energiska råd *). Men i sina svaromål på frågan,
hvarför intet hufvudslag vågades, säger han, att det skulle varit en
stor dårskap att utan en respektabel styrka mäta sig med en mycket
öfverlägsen fiende i en bataille rangée; »thi naar man ikke ved en
saadan Leilighed kan være Fjenden nogenledes lig i Styrke, saa maa
den svagere tilsidst ligge under, og da bliver en saa anseelig Dee!
af hans Kraft paa engång tilintetgjort, at det hele Land sikkert staaer
Fjenden aabent uden Forsvar, da man derimod ved at undgaae en
ruinerende Hofvedbataille, ved Postfegtninger efterhaanden kunde
udmatte Fjenden og frelse en stor Deel af Landet fra hans
Over-svømmelse». Hade Seyersted yetat, att den svenska armén med stor
öfvermakt anryckte på två vägar, hade han således ingalunda tillstyrkt
någon allvarlig försvarsstrid. Hvad Hegermann och Staffeldt angår,
berättar förf. själf (sid. 77), att de bägge frarahöllo, »att ställningen
ej var god, emedan den kunde kringgås, hvarför de båda rådde
konungen att ettdera framrycka till angrepp, hvilket de tillstyrkte såsom
bäst, eller också draga sig tillbaka till en annan bättre ställning».
Slutligen säger kapten Mankell (sid. 56): »Kristian Fredriks beslut
angående koncentreringen vid Rakkestad må gillas, såsom
öfverensstämmande med den en gång antagna Seierstedska försvarsplanen,
om det än enligt förf:s åsigt varit lämpligare att ettdera våga
försvaret af Svinesund och Tistedalen, om han därtill ansåg sig stark
nog, eller i motsatt fall af Glommens linien* Det var detta senare
Kristian Fredrik gjorde enligt sina generalers råd, och detta anser
kapten Mankell oförsvarligt!
Såsom motiv för återtåget anföres: motvilja mot blodsutgjutelse
och hopp om fredlig lösning samt »måhända» personlig feghet och
känslan för det oerhörda ansvaret i händelse af ett nederlag. Frågas,
om det är en riktig metod att uppspåra alla möjliga hemliga motiv
till militära operationer, som författaren själf anser ur militärisk
synpunkt tillrådliga. Kapten Mankell har här följt Seyersteds exempel.,
hvilken först bevisar, att en sak varit militäriskt riktig, och sedan
förklarar, att den sannolikt haft allahanda »skjulte Aarsager», honom
alldeles obekanta, hvadan han i alla händelser varit oskyldig. Ett
sådant tillvägagående kan man förstå, när det brukas af en svag man,
som fruktar att komma på de anklagades bänk, men det är nästan
»oförsvarligt», när det brukas af en historisk författare.
Striden vid Langenæs var hedrande för norrmännen, säger kapten
Mankell, ehuru dess förlopp är något oklart. I hufvudsak är dock
förloppet tämligen klart; svenskarne stormade brohufvudet på morgonen
den 9 aug. med mycken tapperhet enligt Mevdell, men blefvo
tillbakaslagne med en förlust af 60 man, säger Götlin, 100, uppger
kapten Mankell. Icke dess mindre blef broskansen uppgifven, sedan
officerare flere gånger blifvit sända till Kristian Fredrik från den-
*) Den mycket humane Aall säger om detta Seyersteds råd (a. st. sid. 498,
not 3: »Dette paastaaer Seyersted i sin Besvarelse af de Qvæstioner, der bleve
ham af Krigskommisionen forelagte. Andre anseede Officerer paastode imidlertid,
at Kongens Omgivelse ikke stedse tilraadede modige Be al u t n in ger».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
