Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Fälttåget i Norge år 1814. Kritisk belysning af J. Mankell. Anm. af Nils Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANKELL, FÄLTTÅGET I NORGE ÅR 18 14.
6r
således till 3,500 mail, ehuru han själf på pricken uppgifver »2,868
man i alt» och Stäng får 2 bataljoner på 1,550 man, utan att förf.
omnämner, att den bataljon, som följde honom öfver Manglefjäll var
vid framkomsten till Haneborg »ödelagd», och att Stabell förmodar,
att det icke gått de återstående jägardivisionerna bättre (Bemærkninger,
s. 16, 17) o. s. v. Därefter blir det förf. lätt att »låta Karl Johans
trupper stöta sönder hufvudet» mot norrmännens positioner, under
det Skiöldebrand »lätteligen kunnat blifva slagen och sannolikt i intet
fall lyckats framtränga till Kristiania». Därmed menar sig författaren
hafva bevisat, att »den norska armén hvarken var instängd — hvilket
ingen påstått, åtminstone ej de af författaren citerade källor, som
ineddela Karl Johans plan, Götlin och Bergman — och ännu mindre
genom Karl Johans nya operationsplan skulle blifvit det, såsom den
sistnämdes oförståndiga beundrare velat göra troligt».
Hvem skulle tro, att kapten Mankell hört till Karl Johans
oförståndiga beundrare! Han skrifver emellertid 1865 i sin öfversigt
(sid. 601): »Verkställandet af denna plan, som sannolikt bragt den
högst 20,000 man starka, norska armén i förderfvet, såvida den ej
räddat sig genom ett hastigt återtåg till Kristiania, förhindrades dock
genom det d. 14 aug. i Moss afslutna stilleståndet». Och kapten
Meydell, på hvars kritiska skärpa författaren sätter så högt pris!
Han skrifver (a. st. sid. 57): »Havde Fienden virkelig forceret
Blakjær-sund, saa maatte vi enten have indgaaet hvad Betingelser han fandt
for godt, eller der var blevet leveret en Bataille i Aas eller Krogstad,
i hvilken vi vare bleven angrebne af Fiendens concentrisk virkende
Colonner, der vare komne fra Blakjær, Grønsund, Svindal og Moss;
vare følgelig høist sandsynlig bleven slagne og havde maattet strække
Gevær, da vi ingen Retraite vilde have havt».
Jag torde knapt behöfva citera den svenske generalstabschefens
yttrande, som går i alldeles samma riktning som den norskes, Seyersteds;
han skrifver den 21 aug.: »Det är en gifven sak, att armén redan
för flere dagar sedan kunnat vara i Kristiania». Ty under det kapten
Mankell å sid. 99 låter Karl Johans trupper stöta sönder hufvudet
mot norrmännens positioner, så låter han dem å sid. 120 hålla sitt
intåg i Kristiania på grund af den norske härens nedslagna
sinnesstämning, hvilken åter tillskrifves de lidna motgångarne och konungens
uppenbara oförmåga samt — märkvärdigt nog — »den brist på
lifsmedel, tross och öfriga krigsförnödenheter, som allmänt öfverklagades».
Då Kristian Fredrik blef i stånd att framlägga detaljerade
stille-ståndsvilkor, hölls nytt statsråd i Moss den 13 aug., för hvilket ett
skriftligt utlåtande af generalerna Hegermann och Arenfeldt angående
arméns tillstånd framlades. Enligt detta utlåtande, som af författaren
refereras (sid. 112), vore den norska armén i sin dåvarande ställning
innesluten, om svenskarne framträngde öfver Fedt mot Kristiania,
hvarjämte man i hvarje ögonblick kunde vänta ett anfall från
Kjøl-berg (vid Glommens västra utlopp), som på grund af fiendens
öfvermakt ej kunde afslås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
