Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 o
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
förda trupp, och då ett sådant medgifvande inträffade, drog han
sig tillbaka till Rakkestad, där Kristian Fredrik samtidigt koncentrerade
andra trupper, och qvarlemnade Stabell att försvara Kjølen.
Kapten Mankell själf finner Kristian Fredriks order till Staffeldt
ganska hufvudlösa (sid. 57). Det vill därför synas, som Staffeldt
handlat mycket lojalt, då han bad om kontraorder, alldeles som
Arenfeldt vid ett liknande tillfälle gjorde den 11 aug., då han erhöll
befallning att anfalla svenskarnes öfvermakt vid Kjølbergbro
(Morgen-stjerne, II, s. VI o.f.) och att återtaga Rolfsön. Men långt därifrån!
Aktör i Staffeldts process anför af denna anledning: »At v.
Staffeldt, saavel efter Befalingens bestemte Order, som efter
Subordina-tionens Natur, burde have adlydt og fra Kjølen angrebet, er derför
utvivlsomt». Meydell anmärker: »Man kunde vistnok ogsaa sige, at
Staffeldt kunde have Grund til at tro, at man vilde opofre ham; thi
hvortil skulde det nytte at kaste en Deel af hans Brigade midt imellem
overlegne Fiender, da der var al Grund til at formode, at de Svenskes
Hovedstyrke vilde rykke frem paa Veien over Kjølen og Degernæs.
Staffeldts Stilling var derför visselig meget mislig, og der er meget
som tåler til Undskylding for at han ikke udførte Befalingen, uagtet
jeg vel ikke kan nægte, at han vilde have handlat klogest i at opfylde
den, da han kunde have vogtet sig for at gaa alt forvidt og ikke
ladet sig omgaa etc.» (Meydell, Oplysninger, s. 377 o. f.). Häruti hade
Meydell så till vida rätt, som Staffeldt nog icke blifvit dömd till döden,
om han varit klok och i onödan uppoffrat några tusen man. Ehuru
nu kapten Mankell anser, att detta anfall »icke skulle kunnat påräkna
någon långvarig framgång, då Karl Johan snart skulle förmått samla
tillräckligt antal trupper att möta detsamma, hvarefter ett farligt
återtåg förestått», så finner han dock med aktör, att Staffeldt hade bort
lyda1), enär ansvaret härför hade träffat Kristian Fredrik, och därtill
lägges nu af kapten M. alldeles originelt en ny grund, som hvarken
omtalas af Meydell eller de norske aktorerne i Staffeldts process.
Karl Johan hade, säges det, gjort sig skyldig till »försumlighet vid
bevakningen» (sid. 74) eller »rent af uraktlåten bevakning» (sid. 153)
och dessutom till »ett stort förbiseende, då han ej från början
framsköt en hel fördelning öfver Kjølen mot Rakkestad».
Det lönar sig att något litet undersöka, huru det hänger ihop
med denna försumlighet. Förf. refererar själf. (sid. 52) ett bref från
Karl Johan till Essen af 30 juli, i hvilket han befaller honom att
framtränga till Iddeslätten, men under vägen noga rekognoscera i sin
högra flank; i samma bref erbjudes Essén undsättning i fall af behof.
Af detta bref drager förf. den slutsatsen, att Karl Johan var dåligt
underrättad. Det dröjde ej länge, förr än Karl Johan erfor, att Essen
ordentligt rekognoscerade i sin högra flank. Den 2 aug. skrifver
han åter: »Då jag erfarit, att de vägar, som föra från Fredrikshald
l) Att kapten Mankell icke menar detta synnerligt allvarsamt, framg&r däraf,
att han sid. 155 just med anledning af detta anfall kallar Staffeldt »i detta
afseende oskyldig» och säger, att han blef straffad, för det han ej kunde göra
det omöjliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
