Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigter och granskningar - Fälttåget i Norge år 1814. Kritisk belysning af J. Mankell. Anm. af Nils Höjer - Baltzar Bogislav v. Platen. Minnesteckning på Svenska Akademiens uppdrag författad af Louis De Geer. Anm. af H. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 o
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
nackad kamp för att draga den fulla konseqvensen af en öfverilad
handling, som blifvit till god del besluten på grund af bristande
insigt. Det är också otvifvelaktigt, att norrmännen ingalunda voro eniga
under 1814 års strid, och att detta i sin mån påverkat Kristian
Fredrik. I stället för att erkänna, att det var med nog mycket skryt
och icke utan svaghet, som norrmännen drogo sin lyckliga lott 1814,
så aflas man att göra dem till ett folk af idel hjältar, som
olyckligtvis kommit att styras af en kujon. I stället för att visa oss en
samling generaler, som till större delen saknade egentlig erfarenhet
af kriget och därför blefvo villrådige, då de stäldes emot en stor
öfvermakt, redlige och välmenande statsråd, fast icke just »en
samling af konungar», ett folk, som vacklar, då man bjuder det att
blott för ambitionen strida förtviflans strid mot nöd och öfvermakt, i
stället för alt detta, som väl må kallas det mest naturliga i världen
och har motstycken i hvarje folks historia, så visar oss den norska
ambitionslitteraturen och kapten Mankell i ännu högre grad en
samling af visserligen krigiske och hjältemodige, men för öfrigt i alla
afseenden ömklige män. Statsråd, som förfalska protokollen,
generaler, som på konungens order gifva utlåtanden emot sin öfvertygelse
och bedraga sitt folk, en hel nation slutligen, som vill med enig
samdrägt, men ledes som ett viljelöst redskap — af en feg stackare.
Det säger sig själft, att en så beskaffad framställning kommer i
kollision med den historiska sanningen. Kapten Mankell har också
rätt ofta känt detta med sig själf, därom vittnar hans framställning
på många ställen. Då hans historiska samvete eller kanske rättare
hans historiska hederskänsla slår honom, tittar nämligen sanningen
fram med ett möjligen eller ett måhända framför sig och leker
titt-ut med författaren och med läsaren. Men det skall erkännas, att
leken hufvudsakligen består däri, att sanningen springer och
gömmer sig.
Nils Htøer.
Baltzar Bogislav von Platen. Minnesteckning på Svenska
Akademiens uppdrag författad af Louis De Geer. Stockholm 1887,
Kongl. Boktryckeriet. 262 ss. 8:o. (Svenska Akademiens
Handlingar från 1886. Första delen.)
»Råämnet till häfdernas blad» — säger Svenska Akademiens
direktör 1874, frih. Louis De Geer — »är en lump, som otaliga
gånger måste renas och omarbetas, innan det innehåller endast
sanning». Sjelf har han flere gånger försökt sig i sådan bearbetning af
råämne och i det arbete, hvars titel ofvan anförts, nått framom de
tidigare. Ingen retorik lägger främmande smycken på den fina
konturteckningen, enkel och klar stiger kompositionen fram ur
samvetsgrant behandlade, rikhaltiga källor. Författaren låter skildringens
föremål framträda inför läsaren »ex actis». Sorgfälligt har han tillsett,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
