Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE GEEB, BALTZAR BOGISLAV VON PLATEN.
8 7
och »slaget», men riksståthållaren var dock den, som efter mottagande
af rapporter från de underordnade, befalt krigslagens uppläsande.
Hvarför? Folket ville icke gå hein, när polisen därtill uppmanat
kl. 9; »detta rapporterades för mig, ehuru ingen oordning ännu egt
rum — skrifver Platen till konungen -— men då klockan närmade
sig till 10, eller den timme som är bestämd för allmän stillhet (!),
var militären färdig att handla.» Några kolfslag, ett och annat
sabelhugg, samt framryckande af 77 man till fots och 10 till häst — se
där alltsammans; inen Kristianiaborna voro icke vana vid sådan
behandling. Platen fick Carl Johans godkännande — men norska
allmänhetens hat och vrede. »Den forfölgelse», skrifver Y. Nielsen,
»hvorför Grev von Platen var udsat i året 1829, er en mörk piet i
Norges konstitutionel historie, og det kan blot være en liden tröst,
at lignende angreb til samme tid ogsaa rettedes mod den samme
månd fra hans eget hjemland.» Till en norsk biskop hade Platen
1828 skrifvit: »Jag bör dock alltid lemna Norges journalister den
rättvisa, att de äro i sina yttranden vida moderatare, än de svenske.»
Annorlunda blef det, sedan Henrik Wergeland tagit sig för, att
upp-tukta »Skipper Börre» och hela hans »sultne slægt» (amiral Platen
och svenska adeln), närmast för »torveslaget», vidare för deras förmenta
aptit på norska ämbeten och hat mot Norge, sedan de genom den
17 maj gått miste om dessa. Platen fann sitt ämbetes värdighet
lida af den fortgående smutskastningen och ville endast afvakta
närmaste stortings uttalande för att nedlägga det. Esomoftast reste
han till Sverige, där kanalarbetet och »tredje afdelningen» påkallade
hans närvaro. Den 16 okt. 1829 återkom han för sista gången
till Kristiania, där han snart kände sig förvissad att »en längre
resa» förestod. Sina sista krafter använde han därför att i
omständliga skrifvelser lägga kronprinsen, erkebiskop Rosenstein, C. H. Posse,
Motala verkstads styrelse, konstruktören A. G. Carlsund1) m. fl. på
hjertat, hvad Sveriges framtid af dem kräfde; äfven till konungen
och Magnus Brahe skref han under sista dagarne af november,
hufvudsakligen i Motala verkstads ärender. Den 6 december blef
hans dödsdag.
Minnestecknaren döljer icke sitt ogillande af Plåtens åtgärder
vid mer än ett tillfälle, både i Sverige och Norge; han påpekar det
oriktiga uti att vilja förbjuda firandet af 17:e maj, liksom han
beklagar att Platen låtit hänföra sig att riskera enskilda personers
välfärd i kanalbolaget och uppvisar både det naiva och det advokatoriska i
framställningar af Platen inför riksdagen. Men han ställer honom vid
dessa tillfällen inot den yttre situationens bakgrund och i belysning
af det starka fosterländska pathos, inför hvilket hans föresatta mål
*) Uppgiften 8. 252, att Platen med biträde af bröderna Carlsund hann
bringa upp Motala verkstad, är icke fullt exakt. Konstruktionsofficeren A. 6.
Carlsnnd påräknades af P. som en ny Chapman, icke som verkstadsarbetets
ledare, utan som uppfinnare af förbättrade konstruktioner för flottan, och yngre
brodern, O. E. Carlsund, student 1829, kom först 13 år efter P:s död i tillfälle
att inverka p& Motala verkstad.
Hist. Tidskrift 1887. Granskn. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
