Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 o
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
’främlingar från skilda håll. På de stora marknaderna drefs handel,
som väl i främsta rummet spridde varor för tillfredsställande af
landsbygdens behof; helt visst strömmade folk äfven från aflägsna delar af
Skåne, från Danmark och Sverige till marknaderna vid Skanör och
Falsterbo, för att där förse sig med hvad de behöfde. Tydligen drefs
handel inom de tyska områdena äfven vid sidan af marknaderna; det
torde ej varit endast för det egna folkets skull, som de tyska städerna
voro så angelägna om att få sig rätt till minuthandel medgifven,
hvilken de ock tidtals innehade. Där så mycken handel drefs och så
mycket penningar voro i omlopp, var det naturligt, att tillfället
begagnades för afslutandet af större affärer: man gaf för större
betalningar hänvisning till den periodiskt återkommande storhetstiden för
Skanör och Falsterbo. Särskildt var det för den danska, en tid äfven
för den svenska, regeringen beqvämt att göra utbetalningar just där och
vid de tider, då tullar och andra afgifter infiöto och då mycken vinst
gjordes på myntningen. Det var endast skånskt mynt, som därvid
användes därnere, och just under den tid, då främlingarne voro
i stort antal samlade, utsläpptes i rörelsen årets nya mynt, hvars
utbytande mot det tidigare i omlopp varande alltid gaf rayntherren
ökad inkomst.
De flesta städer, från hvilka borgare regelbundet besökte Skanör
och Falsterbo för sillens eller i allmänhet för handelns skuld, lagade
så, att de erhöllo ett bestämdt område sig anvisadt, hvars gränser
angåfvos i hörnen med kors, stenrösen o. s. v. Gränsen gick stundom
utmed en väg eller en graf — Schäfer synes, hvilket ej kan
godkännas, göra graf liktydigt med väg (s. C VIII) —, i hvilka fall tvist
svårligen kunde uppkomma oin gränsen. Vägar synas äfven hafva
genomskurit dessa områden, som på danska kallades fit, på latin
vittæ. Inom fitet’funnos hus för fogden, ibland äfven en kyrka och
ett samlingshus för verldsliga ändamål, ett s.. k. kompanihus. Det
öfriga folket bodde i bodar, hvilka antagligen hade en stengrund och
öfvër denna en mer eller mindre lätt öfverbyggnad, efter hvars
beskaffenhet boden var af större eller mindre varaktighet. Boden hade
en skylt med något tecken, efter hvilket den kändes igen och äfven
benämndes. I fogdeboken omtalas, i en anteckning af år 1504, bodar
betecknade med en stjerna, en armborst, en korg, en tunna, en krän,
tre morianhufvud, en bod, som kallades »tome witten perde» (till den
hvita hästen) o. s. v. Om den betydelse, som Skanör och Falsterbo en
lång tid hade, vitnar den långa förteckning som Schäfer meddelar af
de städer, som invid Skanör och Falsterbo hade fit: Zieriksee, Briel,
Dordrecht, Amsterdam, Herzogenbusch, Elborg, Harderwijk, Zütfen,
Kampen, Stavoren, Hindelopen, Bremen, Hamburg, Kiel, Lybeck,
Wismar, Rostock, Stralsund, Greifswald, Anklam, Stettin, Kol berg, Danzig
(med de andra preussiska städerna) och Reval samt af danska städer och
orter: Lund, Trelleborg, Åhus, Svendborg, Halmstad, Möen, Nestved,
Skjelsör, Jungshoved, Kjöge, Köpenhamn, Kallundborg, Helsingborg,
Stubbekjöbing, Nykjöbing på Falster och Arhus. Det är ganska
sannolikt, att äfven andra städer hade fit, ehuru de händelsevis icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
