- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Sjunde årgången. 1887 /
G3

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GENMÄLE.

3

att förneka min ärlighet, min sanningskärlek, min uppfattning af
källorna, mitt vitsord såsom fackman, med ett ord allt, som kunnat
befoga mig att skrifva. Men han, den utmärkte krigshistorikern Nils
Höjer, han har alla dessa egenskaper, han vet allt och ser allt, och
för hans domslut måste man således böja sig.

Till en början förkastas de norska källor, jag begagnat vid
framställningen af de norska krigshändelserna. Hela den norska
litteraturen, som uppstod efter år 1814, är enligt anm:s förmenande
misstänkt, otillförlitlig, såsom foster af en efter kriget uppkommen,
obefogad chauvinism. Detta hindrar anm. likvisst icke, att med god
smak anföra de norska källorna, när de, oftast genom förtolkning,
kunna användas mot mig.

Vidare bränmärkes, detta är rätta ordet, det sätt, hvarpå jag
begagnat och citerat de norska källorna. Öfverallt vädrar anm. i det
hänseendet uppenbara förfalskningar. Med ett oerhördt besvär —
hvarigenom hans framställning just erhållit dess eljest obehöfliga bredd
— uppletar han ett uttryck här, ett ord der, och försöker
äfventyrliga sammanställningar, hvarigenom skall bevisas, att jag är ett
vidunder af oärlighet, som afsigtligt försökt vilseleda läsaren. Ej ens
mitt, af honom såsom riktigt godkända, åberopande af de norska
statsrådsprotokollen får gälla; de böra då »ej tagas alldeles efter orden»
(se s. 75).

Lika illa bevändt är det med min framställning af
sakförhållanden och mina derpå grundade omdömen. De utgöra en enda väfnad
af misstag, förvrängningar och osanningar. För att bevisa detta,
sammanplockar anm. yttranden, siffror och uppgifter, afseende olika
moment eller lösryckta ur sitt sammanhang, och bildar deraf en
behaglig röra, hvarmed han kan bevisa hvad som helst. På detta sätt
kan man komma långt. Och anm. har verkligen kommit långt.

Det enda, som kan ursäkta honom, är att han, såsom icke
militär, ej förstått det inre sammanhanget af min framställning. Men
detta hade bort mana honom att fara fram med något större
försigtighet, än som skett.

Det skulle för mig vara mycket lätt att i hvaije särskild punkt,
som anm. vidrört, vederlägga honom. Men mitt genmäle skulle
derigenom erhålla ett omfång, som liknade recensionens, och i följd deraf
näppeligen kunna påräkna plats i denna tidskrift.

Såsom exempel på hans tillvägagående må det derföre blott
tilllåtas mig att, utan urval, upptaga en enda punkt till granskning.

Egendomligt nog fylles närmare hälften af denna »märkvärdiga»
anmälan med bemötande af de anmärkningar, jag, liksom norske
förförfattare, riktat mot den norske konungens krigföring.

Bland annat anfalles jag (s. 61) häftigt, för det jag skulle
klandrat Kristian Fredrik, emedan han, i strid med den antagna
försvars-planen (Seiersteds), retirerat bakom Glommen, utan att våga ett
afgörande slag. Och till stöd för detta anfall göres troligt, att jag
skulle gillat Seiersteds försvarsplan, men att jag tillika missuppfattat
den och derjemte förgätit, att den blott afsåg en jemnstark fiende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1887/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free