- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Åttonde årgången. 1888 /
43

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM HISTORISK VETENSKAP OCH HISTORISKA STUDIER

5.’{

men organismen, han ser lifvet i dess verksamhet, han uppsöker
lagarna, som riktade verksamhetens gång till det resultat, som
ligger för hans ögon i klart uppdagade fakta. Sådant studium
låter sig icke utföras utan en sammanhängande betraktelse af
händelsernas hela kedja.

För ett sådant sätt att behandla vetenskapen fordras ännu
alltid samma egenskaper som förut, flit och ett oförvilladt
förstånd samt en inbillningskraft, som är tyglad och tämd. Fliten
behöfves för att uppsöka handlingarnes trådar, förståndet fordras
för att urskilja sammanhanget, och inbillningskraftens liflighet är
af nöden, för att forskaren må kunna försätta sig i de
handlande personernas ställe och tänka sig in i en förfluten tid. Det är
icke här, såsom när den organiska naturens forskare studerar
ett lefvande naturväsens organisation, att han har föremålet
framför sig, han griper det med händerna, han skådar med
lekamliga ögon, huru lifvet lefves. Historieskrifvaren deremot har
blott minnets fackla att lysa sig med och ur de dödes land, der
han med sina forskningar dväljes, når intet ljud till hans öra.
Han måste sammansätta fragmenterna af en organism, hvars lif
liar upphört att klappa. Han skall sammansätta det bela, att
de lefvande må se, liuru de döde lefde.

Skarpsinnigheten, som fordras, är må hända här af en annan
art än på historiens första ståndpunkt. Skilnaden ligger dock
ej i egenskapens väsende, men i ämnet, hvarpå den öfvar sin
förmåga. Fältet är större, verksamheten vidsträcktare, arbetet
mera inveckladt. Faran af narrspel från en skenande
inbillningskraft ökas måhända af föremålens mångfald. Motgiftet mot denna
fara ligger i ett grundligt studium af sjelfva fakta, det är af
historien på dess första ståndpunkt, hvilken här visar sin
oumbärlighet.

Men en sådan framställning af verldshändelsernas organiska
sammanhang gör ännu icke historien färdig. Den frambringar
mycket af vetenskapens skatter, den gifver mycken undervisning,
men man kunde dock tänka sig historien stigande ännu ett steg
högre upp. Så frågar Guizot: »skulle väl anatomen och
fysiologen kunna föreställa sig människan sådan hon är, om de aldrig
hade sett henne lefvande?»

Så är det ock med historieskrifvaren. Han kan icke
fullständigt fatta ett förflutet lif, om han icke sjelf har lefvat
deri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:01:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1888/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free