Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HISTORISK VETENSKAP OCH HISTORISKA STUDIER
67.’{
Henrik Schröder. Äfven Geijer har lemnat goda bidrag i sina
»Acta et litteræ ad historiam Svecanam».
Och medan vi tala om den historiska litteraturen, vilja vi
tillägga en mening, om huru- denna litteratur i vår tid bör vara
beskaffad. Vi tänka oss historieskrifvarens uppgift icke blott i
ett djupt studium af historiens urgrunder för att göra den lärda
verlden ännu lärdare; vi anse det vara en lika vigtig uppgift att
framlägga historiens resultat i lätt begriplig form för den olärda
allmänheten, d. v. s. att popularisera historien. Här finnes hos
vår tids allmänhet äfven utanför den vetenskapligt studerande
kretsen mycken vetgirighet, och om någonstädes denna egenskap
icke har vaknat, bör allt göras för att uppväcka den samma.
Detta gäller om all vetenskap, all sanning, det gäller i stort
mått om historien. Ty denna vetenskap handlar om lifvets
lärdom och denna undervisning behöfves i vår tid mera än någonsin
förr, derföre att den stora mängden af människor är i våra
dagar mera än någonsin förr af hela tidens skick uppkallad att
taga del i lifvets offentliga värf. Den, som icke älskar den
demokratiska principen, må beklaga sig öfver tidens anda, men han
kan, om han någon besinning har, icke neka, att tidens skick
är sådant, och det kan icke hindras, att det så förblifver. Och
om så är, att folkmassornas makt blifver en öfvermakt, måste
det vara ett foremål af största vigt, att dessa folkmassor ej må
blifva råa massor, men upplysas åtminstone med några strimmor
af den högre bildningens ljus. Detta kan blott ske genom
vetenskapernas popularisering och bland vetenskaper är historien den,
som närmast tjenar för ändamålet. Derföre bör den historiske
skriftställaren rikta sitt arbete icke endast till de lärdaste
forskningar; det är icke mycket vunnet dermed, att, såsom vi nyss
sade, de lärde blifva ännu lärdare, än de förut voro, och de
vise ännu visare, om hela den stora mängden blifver okunnig och
dum. Och för den art af historiskt författareskap, som vi då
tänka oss, måste historieskrifvarnes förut befintliga verk,
sådana som äro af verkligt värde, blifva det närmast användbara
materialet, ehuru vi icke derföre underkänna den lärda
källforskningens vigt äfven för den populariserade historien. Men
vi tänka också på t. ex. Geijers skrifter, ej blott hans »Svenska
folkets historia», men äfven hans afhandlingar i
»Litteraturbladet» och dessutom i synnerhet de ryktbara »Tre
föreläsningarne», De båda arbetena, källforskningen och litteraturens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
