Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HISTORISK VETENSKAP OCH HISTORISKA STUDIER
73.’{
ningen. Det gäller att skilja sanningens verklighet från
inbillningens dikter, att återställa den sanning, som var missförstådd,
och granska slutledningarnes följdriktighet. Härunder löper
forskaren fara att tappa sitt förstånd. Han träffar antydningar
obestämda, underrättelser ofullständiga, vittnesbörd af olika
sagesman, afgifna under olika förhållanden, med saken sedd ur olika
synpunkter. Konsten är att urskilja hvad verkligen trovärdigt är
och hvad icke, man kan få leta efter gnistor af ljus, en här och
en der, kanske inbäddade i fördomar, oförstånd, ensidighet, för
att icke tala om den rena lögnen. Då kommer frestelsen att
låta egna inbillningar gälla. Det är märkvärdigt att se, huru
lärdomen kan narra sig sjelf och skarpsinnigheten blifva alldeles
förryckt.
Och dylik fara växer äfven på helt annan mark, der
källorna äro öfver måttan rika. Der ymnigt ljus strålar, kan man
lätt blifva solblind. När många underrättelser finnas, kan man
sammansätta dem på fri hand och draga slutsatser, sådana man
helst vill hafva dem. Så fäller man i den stora synden, som
kallas att konstruera historien.
Men fantasiens tygel löshet är icke den historiska kritikens
enda fara. En annan kan finnas af aldeles motsatt art, som
födes af fantasiens fattigdom. Der materialet är magert och
forskaren klent försedd med fantasiens gåfva, fordras förståndets
styrka for att finna något, der ej mycket finnes. Det kan da
hända, att man tycker sig finna intet, och vetenskapen försvinner.
Ty fantasien, om hon förvirrar, kan också upplysa, om hon får
vederbörlig uppfostran af förståndet. Varder det ljuset alls icke
upptändt, så finner man i historien endast torra benbyggnaden
och iskalla döden. Blifver inbillningskraften upprorisk mot
förståndet och förståndet för svagt att kufva upproret, då blifver
vetenskapen dårskap, men om inbillningskraften har så stackota
vingar, att hon icke kan flyga något alls, då blifver historien
utfattig. Der finnes i denna vetenskap åtskilligt, som ej kan
förklaras på annat sätt än genom den andliga verksamhet, som
kallas »divination». Blott. förståndets och inbillningskraftens
förenade energier bringa historiens frukter till mognad och detta
arbete är, såsom Geijer har sagt, ett brytande såsom att bryta
schakt i en grufva.1
1 Samlade skrifter, Afd. I, D. 3, s. 14 (1851). Detta yttrande af Geijer
gäller dock närmast filosofien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
