Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF IV ADOLFS FÖRMYNDAREREGERING OCH FRANSKA REVOLUTIONEN 103
unga män i samma ställning hade denne med hänförelse kastat
sig in i revolutionen och tyckes till en början sällat sig till den
konstituerande församlingens Jakobiner — de blifvande
Feuillan-terne — ty genom den med dem förbundne justitieministern
Duport-du-Tertre närndes ban 1791 till en af de kommissarier,
som skulle återställa lugnet i och förbereda anexionen af det
påfliga grefskapet Venaissin. Den tillämnade medlaren blef en
ifrig beskyddare af Avignons anarkister, bidrog verksamt till
deras seger och förstod efter fulländad mission att genom en
förskönad framställniug af förhållandena afstyra ett kraftigare
ingripande från de franska myndigheternas sida. Då anarkisterna
begagnade detta rådrum till anställande af det ohyggliga blodbad,
som utgör förspelet till septembermorden och skräckväldets
gräsligheter, återföll ansvaret härför i viss mån på "Verninac, och i
Sverige utpekades han t. o. in. af ryktet såsom en offentlig
försvarare af blodsdådet.1 Från hans gamla vänner Feuillanterne
torde denna sak hafva bidragit att skilja honom, men
Giron-disterne, som genomdrefvo Avignonsmördarnes benådning, stötte
sig antagligen ej därpå. Att han tillegnat sig deras abstrakta
tyrannhat, ses af hans berättelse om sin svenska mission, som
inledes med en panegyrik öfver Ankarström, inen denna
uppfattning hindrade honom ej från att nu blifva ett lämpligt
verktyg för en realistisk utrikespolitik, om han också, såsom vi skola
se, gjorde sitt bästa att inrangera den under de revolutionära
teorierna.
Hans instruktion utfärdades den 21 april 1792, och han
har själf angifvit dess innehåll sa, att ban skulle »upplösa de
band, som förenade Sverige och Ryssland, förvärfva
hertigen-regentens förtroende ocli omintetgöra emigranternas stämplingar
för att förmå denne att fortsätta den aktiva roll, som den döde
la carrière du barreau». Antagligen har han förblandats med en farbroder, som
var abbé. 1787 hade han utgifvit »Poésies fugitives» och 1790 en afhandling
om den engelska brottmålsprocessen.
Michaud iir källan för dc i texten lemnade biografiska notiserna.
’ Se t. ex. Ehkenstuow, Historiska anteckningar I s. 420: »fläckad som
offentlig försvarare i nationalförsamlingen af... de ohyggliga niordsctnerna i
Avignon». Detta kan ej vara riktigt, tv Verninac uppträdde i den konstituerande
nationalförsamlingen (såsom kommissarie) d. 10 sept. 1791 (ordet fördes för
öfrigt af hans ämbetsbroder) och morden egde rum under den lagstiftande den
16 okt. s. &. I ingendera församlingen hade Verninac plats. Hertiginnan Hedvig
Charlotta skref den 25 maj 1792 till Reuterholm, att Verninac var »un des
commissaires à Avignon, qui ont sous main fait tant de mal». Reut. Papp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
