Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
S. J. BOETHIUS
ligen lät sig öfverbevisas af detta för öfrigt ganska sunda
resonemang, må dock lemnas därhän. Verninac själf var visserligen
lifligt öfvertygad härom, men hertig Karls uppfattning af
revolutionen under den följande tiden gör det föga troligt, och man
torde komma sanningen närmast, om man antager, att han vid
detta tillfälle följde Verninacs och hans kommittenters eget
exempel: lemnade principerna därhän och blott idkade realpolitik.
Han behöfde därvid ej sakna tungt vägande föredömen, ty
Europas regenter hade af gammalt varit vana att betrakta
revolutioner hos andra folk ej såsom principfrågor, utan såsom
konjunkturer, genom hvilka de sökte bereda sig politiska fördelar, och
själfva de regenter, som nu voro Frankrikes förklarade fiender
— kejsaren och konungen af Preussen, hvilken sistnämde
omständigheterna, trots det franska krigspartiets ansträngningar, fört
på Österrikes i stället för på Frankrikes sida — äfven de hade
ursprungligen ej begärt något bättre än att äfven få behandla den
franska revolutionen ur denna synpunkt1.
Därefter angrep Verninac det svenskt-ryska förbundet.
Några andra krig — påstod han — kunde för Sverige ej komma
i fråga än med Danmark och Ryssland. Då den förra makten
ej var att frukta, kunde en defensivallians med den senare ej
vara af någon nytta; tvärtom skulle den blifva förderflig,
emedan den skulle indraga Sverige i Rysslands många krig, hvilka
detta hofs sofistiska statskonst alltid, såsom nu i den polska
frågan, skulle veta framställa såsom försvarskrig, och sålunda
skulle Sverige underkastas ruinerande ansträngningar, blott för
att tjäna sin naturlige fiende och försvaga de makter, som borde
vara dess stöd mot Ryssland. Skulle åter det ryska förbundets
ändamål vara att erhålla en garanti mot Rysslands
eröfrings-lvstnad, så uppfyldes det ej, ty de stora makternas historia och
särskildt Katarinas visade, att fördrag icke vore en tillräcklig
tygel på ärelystnaden2.
Slutligen vände sig Verninac mot Sveriges tilltänkta
fiendtliga uppträdande mot Frankrike. Han visade, att det därigenom
utan att veta det skulle tjäna Katarina, hvars syfte var att
inveckla Europas makter i ett allmänt krig, på det att hon skulle
1 SoKF.L, a. a. I och II passim.
2 Huru rätt Verninac hade i denna sin uppfattning af Katarina, visor t.
ex. det cyniska yttrande, som hon en gång fälde till Stedingk: att fördrag ej
betydde iner än de bref ined förbindelse till trohet, som den beryktade Ninon de
Lenclos gifvit sin älskare, la Chatre. Se Bihang till Schinkel I, s. 354.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
