Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM MÉMOIRES I)E CHANUT
149
drottningen i tysthet gifvit sin moder för att skänkas till
honom. 1
Öfver den förändring, som timat med drottningen både i hennes
förhållande till Gud och till sin moder, heter det nu i fortsättningen,
var hela hofvet i en sådan bestörtning, att få tänkte på att föra
henne tillbaka på rätta vägen. Före Bourdelots ankomst hade hon
varit mycket religiöst sinnad, säges det här; man till och med
klagade då, att hon haft allt för god tanke om den katolska
religionen, men sedan han kommit i hennes närhet, bemärkte
man, att hon satte en fåfänga i att ej hafva någon religion alls.
En dag sade hon, att det vore blott de svaga, som öfvade
rättvisa, men att andra ej behöfde öfva den, utan för så vidt det
öfverensstämde med deras fördel. — Och här återkommer skildringen
till det vanliga: att det af dessa orsaker kunde befaras »d’estranges
desordres dans le royaume». Det stora flertalet af undersåtarne
vore uppledsna på drottning Kristinas styrelse, och hon visade
dem öppet sitt förakt. Hon sade, att de voro dumhufvud, hon
talte nästan aldrig med dem, utan omgaf sig med främlingar.
Med dessa promenerade hon nätterna igenom till klockan 5 på
morgnarne: hela verlden knotade däröfver o. s. v. o. s. v. Yi ha
redan hört det — det är just där berättelsen går öfver på Pimentel. 3
Memoirerna hafva under tiden ingått på drottning Kristinas
och Bourdelots förhållande till Frankrike.3 Bourdelot är förut
skildrad såsom öfvergången på Spaniens sida. Anhängare till
prinsen af Condé, öppet förklarande sig såsom sådan,
underhållande brefväxling med honom, med prinsessan Condé och
hertiginnan af Longueville, antages han hafva delat prinsens
meningar, om han också ej följt honom, då han öfvergick
till Frankrikes fiender. De förut omtalta hemliga konferenser,
han hvarje dag säges hålla med spanske ministern och med
rikshofmästaren Ulfeld, åberopas såsom bevis därpå. Sedan dessa
begynte, hördes drottningen, heter det, fastän hon talade om
de franska majestäten med tillgifvenhet och aktning, likväl
stundom fälla alldeles motsägande yttranden. Dessa tre, Bourdelot,
1 Mémoires III, 131, februari 1653.
1 Mémoires III, 125, februari 1653.
’ Mémoires III, 95—96, januari 1653.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
