Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
MARTIN WEIBULL
då, att han ej ansåge denna sak böra röna några formella
svårigheter, fastän han vore läkare, ty han hade ett tillstånd af Urban
VIII Barberini att emottaga kyrkliga beneficer.1 — Ej långt
därefter infann sig Bourdelot ånyo hos residenten för att betyga,
att han ville göra godt igen hvad ondt han gjort och förvärfva
en bättre mening om sin ifver för konungens tjenst.
Just vid denna tid, eller åtminstone ej långt efter, kom det nu
till det utbrott af spänningen mellan Bourdelot och Magnus
Gabriel de la Gardie, som memoirerna skildra i så lifliga
färger. Två gånger, berätta memoirerna, hade grefve Magnus
hos drottningen anfört klagomål öfver Bourdelot, bland annat
däröfver, att han öfver allt utspridt, att de la Gardie skulle
hafva förklarat sig ej vilja låta utbetala honom sin lön för att han
återställt drottningens helsa.8 Bourdelot nekade ej därtill, heter
det, men då han tvangs att angifva sin sagesman, hade han
ingen annan att uppgifva än en af sina betjenter, och denne nekade,
då han förhördes. Betjenten sade tvärtom, att han aldrig yttrat något
ditåt och att Bourdelot vore »un fourbe». Men drottningen ville
ej häraf låta sig öfvertyga och kunde ej förmå sig till att afskeda
honom. Den enda upprättelse de la Gardie vann blef därföre,
att drottningen i hans närvaro fällde de orden till Bourdelot,
att, om han någonsin på ringaste sätt gjorde någon, hvem det
vara månde, i hennes omgifning något för när, skulle hon i stallet
låta gifva honom hundra slag af ridpiskan. Grefven var utom
sig och yttrade, att om drottningen ej gåfve honom rättvisa, ville
han lemna allt och draga sig undan till sina gods. 3
Till det franska hofvet hade emellertid Pieques insändt
berättelser om Bourdelots förhållande i Sverige, och det missnöje,
dessa väckt, hade föranledt, att han bekommit order att
uppvakta de betydande männen i Stockholm för att om Bourdelot
meddela sig. I främsta rummet aflade han då besök hos Magnus
Gabriel de la Gardie. Denne uttryckte sin tillfredsställelse
1 SS förhöll det sig också i verkligheten. Bonrdelot hade en sådan påflig
bulla från sin vistelse i Koma. Vilkoret var, att han åt de fattiga skulle lemna
kostnadsfri medicin, ett vilkor, som han också samvetsgrant uppfylde. — Det
berättas här i sammanhang med den påfliga bnllan, att Bonrdelot sknlle vid
tillfället hafva sagt till Pieques, att föga varit i vägen för att han nnder sin vistelse
i Roma blifvit kardinal, ty kardinal Francesco Barberini bade velat befordra
honom därtill, men han hade hastigt måst lemna Roma, och så hade
kardinalshatten undgått honom. Man vet ej, om här är fråga om skämt eller allvar.
2 Mémoires III, 167, mars 1653.
3 Mémoires III, 175—76, april 1653.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
