Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
MARTIN WEIBULL
kanerna, begär sitt afsked och vill återvända till Frankrike.
Drottningen får på sin lott att förlika de tvistande, hvilket hon
också utför; men försoningens uppriktighet är, såsom man kan
finna af de berättelser, som komma till Picques’ öron, icke stor.
Blott i ett öfverensstämma memoirerna med våra källor, och det
är däri, att de la Gardie drager sig undan till sina gods, men
motiveringen är helt olika. Den, hvilken memoirerna lemna,
torde få betraktas såsom en fanfaronad af de la Gardie inför
hans parti i hofvet, Bourdelots fiender. Det hela låter oss
emellertid ana, hvarifrån det är, som Picques hemtat sina uppgifter.
För öfrigt lemna oss dessa händelser en liflig bild af
drottning Kristinas hof och den karaktär, det mer och mer antagit.
Det är tydligt, att drottningen inom dess sfer är enväldig: alla
lyssna till hennes ord, alla hviska sins emellan. Hennes hof bär
helt och hållet det enväldiga hofvets prägel. Och drottning
Kristina skulle inom detta hof hafva varit beherskad af Bourdelot,
af Pimentel, af Corfitz Ulfeld, ja af Jerome Radziejovski? —
Hon var det lika litet af dessa, som af Magnus Gabriel de la
Gardie. De rörde sig troligen alla lika smidiga omkring henne
som han, de böjde sig lika mycket för henne som han. Men
afundsjuka var hos de la Gardie det herskande draget. Hade
ej redan 1651 Chanut sagt om honom: »il souffre avec peine que
qui que ce soit ait part en la confiance de sa maitresse»? Hade
han ej i början af sin bana varit full af afund öfver Axel
Oxenstjerna och sökt förstöra det goda förhållandet mellan drottningen
och honom? Huru mycket mera skulle ej då denna lidelse sättas
i rörelse mot främlingar, sådana som Bourdelot och Pimentel,
hvilka han såg träda i ett nära, hemlighetsfullt förhållande till
drottningen, som han ej förmådde genomtränga. Och den
uppfattning, hvilken rådde hos den franska faktionens chef i Stockholm,
skulle den ej meddela sig till den franske residenten? Af den
framställning, som våra egna källor sätta oss i tillfälle att lemna,
kunna vi emellertid sluta till att Bourdelot — för att
särskildt här dröja vid honom — ej såsom dessa memoirer påstå
varit Sveriges egentlige regent under något tidskifte af drottning
Kristinas styrelse. På grund af skildrade förhållanden var l an
dock i drottningens enskilda angelägenheter, och framför allt
i fråga 0111 den sak, som då djupast sysselsatte henne,
trosför-ändringen, en af hennes närmaste förtrogne. Hvad makten
beträffade, var ej drottning Kristina den, som mer än sin fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
