Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
historiska literatur för sin pröfning, hvilken naturligtvis ledt till det
resultat, att drottningens anteckningar mestadels bära en allt för
personlig prägel för att kunna gälla som någon ogrumlad historisk
källa.
— Professor Theodor Wierzbowski har förlidet år efter
handskrifter i Vatikanska arkivet utgifvit Vincent Laureo, évéque de
Mon-dovi, nonce apostoliqiie en Pologne 1574—1578, et ses dépèches
inédites au cardinal de Cöme, Ministre Secrétaire d’Etat du pape
Grégoire XIII. Det är en urkundspublikation omfattande nämnde
nunties på italienska skrifna depescher, hvilka förvaras i Vatikanska
arkivet. De äro sålunda endast från första skedet af Johan IILs
förbindelser med påfvestolen och den katolska verlden, nuntiens
uppdrag rörde icke direkte Sverige, men icke dessmindre finner rean här
åtskilliga notiser af intresse äfven för oss. Man’ ser äfven ur dessa
rapporter, hur maskorna knytas i det nät, hvarmed man ville fånga
Johan III, och finner, ett och annat bidrag till hans karakteristik.
Redan den 27 sept. 1574 vet nuntien berätta på grund af
underrättelser från pater Warszewicki, huru den svenske konungen »ej är
fast i någon religion, är rädd och högeligen misstänker den fångne
konungen hans broder», hvilken för sin tapperhet och emedan han
alltid »visat sig öfverlägsen hertigen af Moskovien» skattades af folket;
med pater W. hade konungen också, utaf fruktan, endast talat tre
gånger uti hemlighet. — En annan gång (1578) beröres konung
Stefans plan att träda i nära förbund med Sverige; bland annat skulle
förbundet ha till ändamål ett krig mot Danmark; man skulle
öfver-falla och intaga Köpenhamn och därmed hela riket; Sverige skulle
för sin del taga Norge; Polen resten af danska riket och därmed
herraväldet öfver Östersjön, och sedan skulle ingenting hindra
katolska kyrkans herravälde i Preussen och Polen. Man finner, hur
tanken att på detta sätt bemäktiga sig Norge har gammal häfd, och
erinras om de likartade planer, som samma år det till Sverige
affar-dade spanska sändebudet Eraso för sin herre utvecklade (Hist. Tidskr.
1886, s. 31 o. f.).
— Som »vetenskaplig bilaga» till Friedrichs-gymnasiets i Berlin
program, påsk 1888, har d:r Johannes Jungfer utgifvit en liten
afhandling, Die schwedischen und brandenburgischen Kriegsdienste
Landgraf Friedrichs von Homburg (22 sid. i 4:o, Berlin, Gaertner, 1888).
Landgrefven Fredrik af Hessen-Homburg var en af dessa många tyska
småfurstar, sora af äfventyrslust och måhända äfven af ekonomiska
skäl sökte anställning i främmande krigstjenst. På honom, liksom på
många andra, utöfvade Sverige under en del af 1600-talet af naturliga
skäl den största dragningskraften. Efter källor i arkiven i Darmstadt
och Berlin ger förf. en sammanträngd teckning af sin hjeltes
lefnadsöden och bedrifter; denne förlorade, som bekant, ena benet under
belägringen af Köpenhamn och kallades sedermera »landgrefven med
8ilfverbenet», enligt förf:s antagande, emedan han sedermera bar ett
träben med silfvergängor. Fö rf: 8 förmodan, att i svenska riksarkivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
