Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
S. J. BOfiTHIUS
kunde då från ett försvarskrig, hvilket nyss betraktats såsom
förtvifladt, öfvergå till ett framgångsrikt anfallskrig, i det
Dumouriez den 6 nov. vann den lysande segern vid Jemmapes, som
medförde de Österrikiska Nederländernas fullständiga eröfring
och lofvade att öppna vägen till Holland.
Dessa underrättelser, som kort efter Verninacs afresa (slutet
af sept.) anlände till Sverige1, måste i hög grad hafva styrkt
den svenska regeringen i hennes mot Frankrike vänliga politik,
och före november månads utgång 1792 finner man också, att
Stael v. Holstein anträdt den diplomatiska resa, hvilken,
såsom vi veta, hade aftalats mellan hertigen och Verninac2.
Emellertid ansågs dock företaget ännu så riskabelt, att man
sökte iakttaga den yttersta hemlighetsfull het angående syftet
med hans färd8, och detta har vållat, att vår historia från denna
tid kan uppvisa ett exempel på det slags diplomatiska komedir
som i Frankrike var så vanlig under Ludvig XV:s regering och.
gått till efterverlden under namnet le secret du roi. Den
officiella utrikesministern, Fredrik Sparre, stäldes nämligen helt
och hållet utom denna sak. Man lät honom tro, att Staël reste
i enskilda angelägenheter, ehuru han, såsom ännu varande i
tjänst, skulle inberätta sina iakttagelser, och brefväxlingen
mellan honom och Sparre hvilar helt och hållet på dessa
förutsättningar4. Men vid sidan af denna korrespondans, som var
officiell ocli gick genom det svenska kabinettet, fördes mellan
hertigen och Reuterholm å den ena samt Staël å den andra sidan
1 Se Francs bref till Armfelt i Gömdt är icke glömdt, VI. Af hans bref d.
5 okt. 1792 ses, att han regelbundet erhöll Le Moniteur och Le Courrier
fran-qais. Häraf bestyrkes ytterligare mitt i föregående uppsats gjorda antagander
att Girondeministärens upplösning den 12 juni 1792 måste hafva varit känd i
Stockholm före den 3 juli. Se ofvan s. 120.
2 Se ofvan s. 127.
3 Fransmännen drogo dock försorg om, att den svenska regeringen blef
ytterligare komprometterad genom Staëls beskickning. Le Moniteur för den 20
dec. 1792 innehåller följande meddelande från Stockolm: »Ön regarde ici comme
certain, que m. de Staël, dernièrement parti de Stockholm, se rend à Paris en
qualité d’ambassadeur auprès de la république fran^aise. Cette sage démarche
du régent ne sera pss un de ses moindres mérites aux yeux de la postérité».
Då detta meddelande är dateradt den 26 nov., ses, att det var i nov. som Staël
afreste och ej i början af dec., såsom uppgifves hos Schinkel-Bergman, a. a. III
b. 31 n. 7.
4 Staël hade 1785 fått löfte om den franska ambassadörsplatsen på 12 år,
och då han återkallades därifrån 1791, fick han behålla lönen och bibehölls i
tjänst. Hedin, Franska revolutionens kvinnor s. 413 och Åkeson, a. a. s. 159.
Den 25 januari 1793 skref Staël till Sparre från Hamburg, att hans hustru
skulle resa till London, att han ämnade fara och möta henne i Paris, och att
han hoppades, det hertigen ej skulle ogilla detta, då han vid afresan gifvit
honom lof att besöka Paris, när hans enskilda angelägenheter så fordrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
