Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF IV ADOLFS FÖRMYNDAREREGERING OCH FRANSKA REVOLUTIONEN 183
resa. Stael lyckades vidare öfvertyga honom om, att det vore
nyttigare för Frankrike, att Sverige förblef i den ställning, hvari
det befann sig, än att det öppet förklarade sig för Frankrike,
men att äfven en så försigtig politik kräfde penningar, och
Dumouriez lofvade, att, om företaget mot Holland lyckades, skulle
han skaffa hertigen den summa, som erfordrades för att denne
ej vidare skulle behöfva frukta Ryssland. Själf ansåg Stael
Hollands eröfring var nästan säker (presque immancable) och
att Dumouriez därigenom skulle erhålla stora resurser. Uppfyld
med dessa förhoppningar och af Dumouriez försedd med ett
re-kommendationsbref till den franska utrikesministern, lemnade
Stael lägret, inom hvilket han funnit den största entusiasm, och
ankom den 25 februari till Paris.1
Styrelsemakten hvilade då här ännu i Girondens hand, i
det den hufvudsakligen af Girondister bestående provisoriska
regering (le conseil exécutif), som tillsattes den 10 aug. 1792,
fortfarande fungerade. Men Girondisterne voro ej längre samma
himmelstormande, af illusioner uppfylda parti, som när de
upptände revolutionskrigens verldsbrand2. Med häpnad hade de
funnit, att konungadömets fall, hvaraf de väntat sig herliga frukter
för frihet och humanitet, endast öppnat dörren för en skara
blodtörstiga, rof- och maktlystna demagoger, som beredde sig att
uppfylla Frankrike med anarkiens och skräckens alla fasor, och
de kämpade nu en förtviflad kamp för att rädda sitt fosterland
från de förderfliga makter, de själfva i sin blinda fanatism
frambesvurit. Härunder hade de förlorat väldet öfver
Jakobinerklubbens fruktansvärda maktmedel, som nu i förening med själfva
namnet Jakobiner uteslutande tillföll deras radikala och
anarkiska motståndare; konungens rättegång hade ytterligare ökat
•dessas styrka genom den upphetsning den framkallade bland
Pariserpöbeln, och omedelbart efter Ludvigs död hade Roland,
1 Staël till hertigen den 23 febr. (från Brüssel) och till Sparre den 29
febr. 1793 (från Paris). Schinkel-Bebgman, a. a. III, s. 51, låter i sin
redogörelse för samtalet Dumouriez af sig själf i ett tal utveckla en del af de i texten
framstälda politiska åsigterna för Staël. Enligt Staëls bref till hertigen, hvilket
antagligen äfven varit Schinkels källa, var det emellertid Staël, som för
Dumouriez utvecklade Sveriges afsigter och behof, och han anför ej ordagrant
Dumouriez’ yttranden. Den hos Leouzon le Duc, Correspondance diplomatique du
baron de Staël-Holstein s. 256 förekommande uppgiften, att Staël dröjt nära eri
månad i Brüssel, är, som man ser, oriktig och beror sannolikt på en förblandning
med Hamburg.
2 Se ofvan s. 99.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
