Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF IV ADOLFS FÖRMYNDAREREGERING OCH FRANSKA REVOLUTIONEN 185
tillskref Lebruns »förrädiska politik»1, men enligt Lebruns af
välfärdsutskottet sedan bekräftade utsago var orsaken den, att
Porten vägrade mottaga honom2, och Lebrun uppdrog då i stället
på nyåret 1793 åt Frankrikes dittillsvarande minister i Polen,
fältmarskalken Descorches, att såsom envoyé extraordinaire
begifva sig till Konstantinopel för att undanrödja hindren för
Sémonvilles mottagande3. Härtill inskränktes dock ej hans
uppdrag, utan Lebrun sände honom den 4 mars 1793 ett bref, sora
visar, att afsigten med hans beskickning var att i vidsträcktaste
omfång verka för realiserandet af den ifrågavarande
allians-planen, hvari det svenska förbundet utgjorde ett så vigtigt
moment. Ej nog med att Lebrun hos Descorches inskärper vigten
af att förmå Turkarne till krig; åberopande en memoar af
Verninac, som meddelats Descorches och som tydligen var Verninacs
i min föregående uppsats citerade missionsberättelse, uttalar han
sitt hopp, att Sverige skulle kunna förmås att ingå på den
franska regeringens planer, samt berättar, att Staël kommit till Paris,,
skickad af hertigen-regenten, samt att Verninac skulle återsändas
till Sverige. »Vi skola» — fortsätter han därefter — »ej
försumma något medel för att förmå Svenskarne att göra ett infall
i Finland och att anfalla Ryssarne i Östersjön. Kanske skola
vi äfven tänka på ett anfall på preussiska Pommern. Detta får
dock bero på omständigheterna.» Då Katarina II fortfarande
höll sig utom revolutionskriget, har sålunda Lebrun ej ryggat till
baka för att »utvidga krigsteatern», utan tvärtom velat göra detta
just med Sveriges hjälp, och brefvet visar äfven, att han ej hade
öfvergifvit tanken att bispringa Polen. Han meddelar nämligen
Descorches, att Frankrike möjligtvis skulle söka göra eröfringar
i Westfalen för att tvinga konungen af Preussen att inot dem
återlemna hvad han fråntagit Polen4 — en tanke som då efter
Dumouriez’ framgångar i Belgien och Holland och Custines i
Tyskland ej behöfde synas chimärisk. Mot Ryssland omtalade
1 Mortimer-Ternaux, Histoire de la terreur VI, s. 428 o. f.
2 Lebrun till Descorches den 4 mars 1793 och välfärdsutskottets instruktion
för Sémonville. Turkiska handlingar i Fr. utrikesministeriets arkiv.
3 Hedan den 16 januari 1793 tackade Descorches för sina instruktioner,
som han erhållit från marinministern, och den 19 januari underrättade Lebrun
honom om hans utnämning. Den 9 juni hade han kommit till
Konstantinopel. Ibid.
4 Redan den 14 januari 1793 hade nämligen Preussen börjat taga i
besittning sin andel i den förestående delningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
