Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF IV ADOLFS FÖRMYNDAREREGERING OCH FRANSKA REVOLUTIONEN 201
emellertid frågan, huruvida Bareres uppgift om denna
penningtransaktion samt hans insinuationer, att Staël och Danton
bemäktigade sig summan för egen del, hafva någon grund. Lyck->
ligtvis finnes angående den förra frågan ett fullgodt vittnesmål.
Då Staël efter preliminärfördragets afslutande begaf sig till
Schweiz, lät, såsom vi i det följande få se, välfärdsutskottet
Verninac uppsöka honom där för att bringa underhandlingen till
fullständigt slut, och i en depech, som Verninac härifrån sände
sin regering (den 29 juli 1793), påminner han om, att Lebrun
lofvat Staël ett förskott af 1,200,000 l. »begärdt af dem bland
det svenska kabinettets medlemmar, som i detta skaffat
öfvervigt åt det franska förbundssystemet och af dem afsedt att
utdelas för att stämma gynsamt för detta system den
nationella opinionen, som de ryska intrigerna och penningarna
komma att gå i en något afvikande riktning». Emellertid,
fortsätter Verninac, hade man blott utbetalat 300,000 l. men gifvit
förskrifning (engagement) på det öfriga. Som Staël bebådat hela
summan, hade lian fått mottaga förebråelser för att han ej
hem-sändt den, och han hade därför nu bedt Verninac söka genom
utrikesministern förmå välfärdsutskottet att taga saken i
öfvervägande l. Häraf framgår sålunda ovedersägligt, att Barères
uppgift om utbetalandet af de 300,000 l. år med sanningen
öfverensstämmande, men å andra sidan utgöra Verninacs ord
ett kraftigt skäl mot hans insinuationer, att Staël och Danton
slagit under sig penningarna. När Verninac af Staël mottog
detta meddelande, var nämligen meningen, att han såsom
sändebud skulle afgå till Stockholm, och då är det ej tänkbart, att Staël
skulle vågat inviga honom i saken, i fall en försnillning egt
rum, ty naturligtvis skulle Verninac lätt kunnat komma att i
sina samtal med hertigen beröra denna penningfråga, som så
öppet behandlades i franska regeringskretsar, och då skulle ju
oärligheten kunnat upptäckas. Den enda möjligheten vore, att
Staël och Danton försäkrat sig om Verninacs tystnad genom att
låta honom få vara med om rofvet, men detta synes föga
sannolikt och har af ingen blifvit påstådt. Dessutom finnas i själfva
verket spår, som leda åt annat håll. Lars v. Engeström
berättar nämligen i sina memoarers, att, då han hösten 1795
besökte Paris, lät Staël honom vidimera afskriften af en instruk-
1 Fr. utriketminiiterieti arkiv.
1 I, 8. 256.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
