Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
8. J. BOËTH1US
vållade hertigens misstämning var, att af de utlofvade 1,200,000 1.
endast 300,000 utbetalts. Vi erinra oss, att det just var i
depechen af den 29 juli, som Verninac omtalade, att Staël med
anledning af denna sak fått mottaga förebråelser från Sverige.
I sitt svar på Staëls bref af den 5 juli säger hertigen, att
Reuterholm redan förut gifvit Staël närmare besked om hans
(hertigens) vilja, och detta Reuterholms bref eller det från
hertigen, af Verninac delvis citerade, till hvilka båda koncept saknas
i den Reuterholmska samlingen, kan då hafva innehållit dessa
förebråelser, ja det är tydligen där man har att söka dem — om
de verkligen gifvits1. I svaret på Staëls bref af den 5 juli
nämnes intet om penningefrågan, utan hvad hertigen här anförde
såsom skäl till sitt missnöje med Frankrike var Gambs’ affär.
Med denna förhöll det sig så, att Paris’ municipalstyrelse första
dagarna i juli sökte bemäktiga sig det svenska legationskapellets
kyrkoböcker (»les registres de la chapelle») för att förena dem
med den allmänna statistiska samling, sora med anledning af
civiläktenskapets införande då höll på att upprättas i Paris.
Den svenska beskickningens ende representant var då
legationspredikanten Gambs, och ehuru denne till sin uppfattning var
en frenetisk jakobin, försvarade han med kraft och värdighet
sina kyrkoböcker både mot municipalstyrelsen och den franska
utrikesministern2.
Emellertid fick sedan denna sak en för Sverige
tillfredsställande utgång3, och då hertigen i sitt svar på Staëls bref af
den 5 juli trots alla hårda ord ej befalde underhandlingens
afbrytande, utan blott förklarade sina ändringsförslag vara
oefter-gifliga vilkor, kan man ej säga, att hela förbundssaken härmed
hade strandat. Hade man visat hertigen blott något tillmötes-
1 Jämf. ofvan s. 201—3.
2 Orsakerna till de franska myndigheternas fordran var, att de svenska
kyrkoböckerna äfven innehöllo anteckningar om franska undersåtar.
Protestantiska sådana hade nämligen under det franska religionstvångets dagar för att
legalisera sina äktenskap plägat låta viga sig af den svenska legationspresten.
Mitt omdöme om Gambs stöder sig förnämligast på ett hans bref till Sparre af
den 13 maj 1794, som tinnes i fr. utrikesarkivet och sålunda måste hafva
blifvit uppsnappadt. Han försvarar däri revolutionstribunalet, t. o. m. dess dom
öfver prinsessan Elisabet, samt förklarar historierna om sammansvärjningar i
fängelserna, som togos till förevändning för skräckväldets skändligaste excesser,
för grundade.
3 Den 19 aug. erbjöd sig Gambs att lemna till det parisiska arkivet en
kopia af kyrkoböckerna. De municipala tjänstemännen voro ej nöjda härmed,
men den 21 sept. resolverade utrikesministern, att handlingarna tillhörde svenska
beskickningen såsom konstaterande äfven svenska undersåtars giftermål. Fr.
Utrikesministeriets arkiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
