Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF IV ADOLFS FÖRMYNDAREREGERING OCH FRANSKA REVOLUTIONEN 219
England lyckades vinna Sverige och Danmark, skulle
uthungrings-systemet mot Frankrike snart vara fullbordadt.
Emellertid hade den franska regeringen efter Aubriets
sändning åter försjunkit i sin förra tystnad, och nu kunde Verninac
ej längre dölja sin oro, utan skref den 8 okt. till sin bror, att
denne hos de maktegande skulle bedja om den »rättvisan och
välviljan», att de med första måtte sända de begärda
instruktionerna, samt att han, om han blott erhölle dessa, med sitt
hufvud ansvarade för, att han skulle bereda de franska intressena
seger både i Sverige och Danmark.
Den 9 okt. företog omsider välfärdsutskottet Staëls
anmärkningar till behandling och beslöt därvid, att ingen ändring skulle
få ske i inledningen, att konvojfartygen skulle ersättas med
500,000 och 300,000, att 6 millioner skulle betalas vid
undertecknandet och hertigeii på dem erhålla det begärda kreditivet,
samt att sändebuden skulle få resa till Stockholm. Den 12 okt.
skref Deforgues ett bref härom till Verninac, och i detta meddelar
han äfven, att utskottet ej ville gå in på någon ändring af art. 9.
Hvarken utskottets beslut eller detta bref synas emellertid hafva
blifvit afsända till Verninac, ty den 6 nov. klagade denne i en
skrifvelse till Deforgues öfver, att han under sina 4 månaders
vistelse i Schweiz råkat i en sådan glömska, att regeringen
därunder blott en gång (tydligen då han erhöll förslaget till
konventionen) kommunicerat med honom.
Huru orolig Verninac än var, höll han dock uppe tonen mot
Staël. Vi hafva sett, att han själf sökte inverka på sin regering
genom de meddelanden Staël gjort om Englands anbud till Sverige,
men då den svenska ambassadören vid ett af deras
sammanträffanden visade sig häftig med anledning af den franska
regeringens tystnad och sade sig själf ämna fara till Paris för att
erhålla ett svar, angrep honom Verninac just för dessa
meddelanden, i det han »med mycken köld» förklarade att, om man
genom dem velat imponera, fruktade han, att republikens
regering skulle känna sig stött och lemna hertigen god tid att
välja den väg han funne fördelaktigast. Får man tro Verninac,
har Staël i det samtal, sora härefter följde, spelat en föga värdig
roll. Mycket häpen, skall han hafva frågat, om Verninac
verkligen trodde, att hans framställning gjort ett sådant intryck, och
då Verninac svarade, att den svenska regeringen visat sig hålla
mycket litet på den föreslagna förbindelsen, och att Staël borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
