Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF IV ADOLFS FÖRMYNDAREREGERING OCH FRANSKA REVOLUTIONEN 223
ock tanken på neutralitetskonventionen. Som skäl för det förra
beslutet anger han, att flere af utskottets medlemmar funno
alliansplanen alt för vidtutseende, att andra ansågo det vara
opassande att ingå förbund med en konung, samt att andra ej
trodde, det alliansen skulle blifva af någon större betydelse, om
den ej förbundes med en allmän diversion; konventionens
förkastande säger han åter hafva berott af, att utskottet ej funnit
fördelarne motsvara uppoffringarna1. Sålunda hade äfven
neutralitetskonventionen fallit, och, som vi se, bör ej häller orsaken
därtill sökas hos den svenska regeringen utan hos det
Robes-pierreska välfärdsutskottet.
Verninac kunde dock ej förmå sig att alldeles uppgifva
tanken på en förbindelse mellan Frankrike och Sverige. Hans
afsigt med den i fråga varande inlagan var just att föreslå
utskottet en ny form för en sådan, nämligen en hemlig
öfverenskommelse, enligt hvilken Sverige i maj 1794 eller tidigare skulle
utsända 8 linieskepp och 4 fregatter. Afsigten härmed skulle
hetas vara att skydda neutraliteten, men i hemlighet borde
öfverenskommas, att den svenska eskadern skulle observera den
ryska eskaderns rörelser, följa efter denna och angripa den, om
den ville begifva sig till de franska farvattnen. Skulle
Ryssland detta år ej göra några sjörustningar, skulle den svenska
eskadern kunna användas mot England.
Den 27 nivöse år II (16 januari 1794) var Verninac
färdig med en ny inlaga. Han anför här upptäckten af den s. k.
Armfeltska sammansvärjningen (dec. 1793) såsom ett nytt bevis
på de förbundne tyrannernas ifver att få Sverige och Danmark
att uppgifva sin neutralitet. Han påminte om, huru det första
välfärdsutskottet (Dantons) bestämt sig för en defensivallians med
Sverige, som skulle blifva »en länk (rayon) i en kontrakoalition
af Sverige, Turkiet, Danmark, Sachsen och några andra tyska
stater.» Sedan dess hade emellertid den franska nationen visat
sig så stor och haft sådan framgång, att välfärdsutskottet
tvifvelsutan ej ville låta andra folk dela äran af dess triumf.
»Sannolikt», tillägger han, »skall det därför icke mer blifva fråga om
’ T ett annat något afvikande exemplar af samma handling anges motiven
närmare så, att ersättningspriset för konvojskeppen var för högt, och att det ej
anstod Frankrike att betala Sverige för en neutralitet, som det var dettas
skyldighet att iakttaga. Det sistnämnda skälet lemnar ett ytterligare bidrag till det
Robespierreska välfärdsutskottets abstrakta uppfattning och visar riktigheten af
den farhåga, som hertig Karl 1792 uttalade till Verninac. Se ofvan s. 116.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
