Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF IV ADOLFS FÖRMYNDAREREGERING OCH FRANSKA REVOLUTIONEN 227
till att Sverige företog rustningar, som så öfverstego dess krafter1.
Signeul ankom till Paris den 13 apr. (24 germinal) och
meddelade välfärdsutskottet två dagar därefter en kopia af fördraget,
depecher från Grouvelle samt de båda hofvens begäran om hjälp:
in alles 3 millioner riksdaler eller ungefär 16,500,000 1., hvilken
summa, i händelse förbundet komme att medföra krig, borde
fördubblas8. Signeul nöjde sig dock ej härmed, utan försökte
att äfven själf inverka på utskottet genom en inlaga daterad
den 13 floréal (2 maj). Denna handling torde vara ett af de
bedröfligaste aktstycken vår diplomatiska historia har att
uppvisa, ty ej nog med att Signeul fann tillständigt att däri
proklamera sig såsom republikan; han yttrade sig också nedsättande
om den regent, hvars ombud han var, och frainstälde Sverige
såsom helt och hållet beroende af Frankrikes nåd.
»Lagstiftare», utropade han, »jag talar icke till förmån för
regeringen, ty jag är i mitt hjärta republikan, men jag talar till
er i mitt fäderneslands namn, som, om det af er öfvergifves,
skall blifva offer för rojalisternas och koalitionens anhängares
brott. Svenskarne, tillgifne den franska revolutionens principer,
skola en dag krossa despotismen och skola då visa sig värdiga
er vänskap. Jag känner fullkomligt er berättigade motvilja för att
ingå fördrag med furstar, men hvarje fruktan bör försvinna, då
dessa furstar, tvingade af sina folk, vända sig till republikaner.
Och i en sådan ställning befinner sig den svenska regenten, som
blott förmår någonting med tillhjälp af de svenska patrioter,
som styra honom och föreskrifva honoin att förena sig med
Fransmännen.» Därpå öfvergår han till Sveriges politiska ställning,
och »försäkrar», att, ehuru det var intresseradt af att försvara
sig mot Ryssland och England, det ingenting förmådde utan
penningeunderstöd. Sedan han påpekat, att det väpnade
neutralitetsförbundet »ej skulle afslutits utan de förhoppningar, som
gifvits oss om att blifva understödda af den franska republiken»
och att det utan detta stöd skulle blifva »illusoriskt», uppmanade
han utskottet att, om det hyste misstro, ej gifva någon
ersättning för rustningarna, förr än den franska ministern i
Stockholm inberättat, att de voro i full gång, och slutade med föl—
1 Inlagan af den 15 germinal år III. Den häri förekommande uppgiften
om dagen för Signenls afresa bekräftas däraf, att Grouvelle gaf honom pass den
7 germinal (27 mars). Fr. utrikesministeriets arkiv.
2 Rapporten till välfärdsutskottet den 16 floréal år II. Att Danmark ej be-
gärde något för sig, är dock klart af det föregående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
