Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF IV ADOLFS FÖRMYNDAREREGERING OCH FRANSKA REVOLUTIONEN 229
tiden och därunder skall hafva utmärkt sig genom den vildaste
jakobiniska fanatism1, ingaf väl den 13 och 28 maj samt den
18 juli 1794 nya påminnelser, men enligt Staëls uppgift2
erhöll Sverige icke något svar på sina framställningar, ja icke
ens ett uttryck af belåtenhet öfver hvad det gjorde till den franska
handelns förmån, och den fullständiga tystnaden angående Sverige
i det franska utrikesministeriets egna handlingar från de nämda
månaderna bekräftar riktigheten häraf. Utskottets beslut om den
neutrala ligan blef lika dödfödt som dess beslut om
neutralitetskonventionen, och Verninac fick aldrig tillträda denna
ministerpost i Sverige, för hvilken han så redligt sträfvat och soin så
många gånger lofvats honom, utan sändes i stället till Turkiet3.
Ännu större var den svenska regeringens missräkning. Af det
föregående är klart, att dess deltagande i 1794 års väpnade
neutralitetsförbund endast var ett moment af dess franska politik,
och då denna misslyckades, blef detta deltagande i själfva verket —
en misslyckad spekulation. Att Robespierre, såsom det uppges
hos Schinkel-Bergman, skulle bjudit’ Sverige stora summor, om
det ville erkänna den franska republiken och att det var
hertigen som afböjde anbuden, saknar tydligen all grund. I själfva
verket tyckes det just hafva varit Robespierres obeslutsamhet
samt doktrinära motvilja mot förbindelser med en monarkiskt
styrd stat, som kom det af honom beherskade välfärdsutskottet
att på sätt vi sett lemna utan verkställighet sina redan fattade
beslut angående Sverige samt slå döförat till för alla framställ-
1 Schinkel-Bergman, a. a. III s. 124 n. 6.
2 Inlagan den 15 germinal år III.
3 Han var det första sändebud från den franska republiken, Bom där blef
offentligt erkänd. Mottagandet egde rum den 26 apr. 1795, och Verninac
uppträdde därvid med stor st&t, höll sitt intåg i sultanens palats, företrädd nf en
musikkår och eskorterad af en trupp soldater. Michaud, Biograße universelle.
Den där förekommande uppgiften, att Verninac utnämdes till sin turkiska
ministerplats i medlet af år 1793, utan att han afslutat sina underhandlingar med Staël,
är emellertid, såsom ses af texten, oriktig. Om hans vidare öden meddelar
samma källa följande: 1796 lemnade han Turkiet, som han ej lyckats förmå till
en fransk allians, tillfångatogs på hemresan i Neapel, lösgafs 1797, gifte sig med
utrikesministern Lacroix’ dotter, blef under konsulatet prefekt i departementet
Rhöne och visade såsom sådan »klokhet och moderation». 1801 fransk minister
hos den Helvetiska republiken, ådrog han sig Napoleons onåd och afsattes, emedan
ban i strid med dennes önskningar gynnat kantonen Wallis’ sträfvan att blifva
en egen republik under franskt beskydd. Efter Napoleons fall valdes han 1816
till deputerad, men mottog ej förtroendet och dog 1822 på sin egendom.
Biografiens författare, som lärde känna Verninac på hans ålderdom, berättar, att
denne då för honom uttalat sin ånger ej blott öfver sitt uppträdande i Avignon,
utan ock öfver att han medverkat till en revolution, som bragt Frankrike »under
ett hårdare ok än det, hvarifrån det befriat sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
