Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILI- LIVLANDS HISTORIA: GREFVE JAKOB JOHAN HASTFER 241
och Danskarne angrepo hvarandra nu »med värjorna och omvända
musköter», emedan »de hade förskjutit sig. »Hastfer var sjelf
ofta inne i värsta handgemänget; med ord och handling
uppmuntrade han de sina. Danskarna voro dock för mycket
öfverlägsna. Därföre lyckades de ock i förstone taga 5 fanor från
Hastfer. »Men igenom denna vår Råds och generalguvernör
Herr Hastfers samt hans då underhafvande officerares tapperhet
och försigtighet gick hans bataljon åter med sådan manlighet
och bara värjorna på fienden lös, att de togo våra fanor igen,
följandes de andre Herr Kungliga Rådets och generalguvernörens
exempel, som då sjelf i fäktandet en fana igentog, hvarpå hela
den fiendtliga bataljonen blef slagen och mest alla officerarne af
densamma på platsen liggandes.»
Om aftonen råkade Hastfer »för fjerde gången» 1 med
fienden tillsammans. Detta var vid Yalkärra kyrka, där de danska
öfverstarna Bibau och Lewezau med qvarlefvorna af sina tappra
regementen bildade en fyrkant, som länge stod orörlig och
orubblig. Det uttröttade svenska rytteriet kunde mot detsamma intet
uträtta. Men till slut hann svenska fotfolket fram, konungen
ville sjelf i spetsen för gardet anfalla de tappre Danskarna. Men
dessa drogo sig nu åter inom kyrkogården i bästa ordning,
hvarefter Btriden fortsattes till långt in på natten, då det lyckades
de båda danska öfverstarne — Lewezau lär under dagens lopp
med egen hand nedhuggit 20 svenskar — att rädda sin till 4 à
600 man sammansmultna hjeltetropp undan på vägen till
Landskrona. Om Hastfer säger konungen, att han vid denna fjärde
strid utmärkt sig »icke med mindre tapperhet och framgång än
tillförene, hjelpandes således för sin del märkligt till den härliga
segern».
För den tapperhet Hastfer visade i »detta berömda och af
hela verlden antingen beundrade eller afundade och för otroligt
hållna fältslag» befordrade konungen (16/lä 1676) honom till
öfverstelöjtnant vid gardet efter Douglas, som blifvit utnämnd till
1 Herr Weibull säger i sin nyssnämnda framställning af J. A. Clodts
anteckningar, att i Fryxells skildring af slaget vid Lund »sjelfva grundteckningen,
de fyra skilda bataljerna, härrör från Clodt». Det är också påtagligt, men i
Hastfers grefvediplom omnämnes ock de fyra skilda bataljerna, om än dunkelt.
För öfrigt är det egendomligt, att Clodt endast i förbigående omnämner Hastfer
och detta till och med hvarken med beröm eller tadel, ehurn Liewen, Velling och
J. A. v. der Pahlen berömmas. Och dock hade Clodt börjat sin tjenstgöring vid
gardet vid Hastfers kompani. Månne orsaken till Clodts tystnad är, att han
varit så lidande af reduktionen i Östersjöprovinserna?
Hist. Tidskrift 1888. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
