Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILI- LIVLANDS HISTORIA: GREFVE JAKOB JOHAN HASTFER 255
ment.» 1 Den omständigheten, att dessa barn tillhörde
livländska adelsslägten förminskar väl icke värdet af denna
interces-sion. Till förmån för den livländska adeln har han också
»in-tercederat» hos konungen, och det i varma och behjertansvärda
ordalag, för att söka förekomma den ruin, som hotade densamma
genom reduktionen.2 Han hade kanske gått emellan ännu mera,
om adeln ej varit så gränslöst halsstarrig och oresonlig.
Fryxell beskyller honom äfven för stor egennytta, påstående,
att han till och med tagit mutor, och detta icke blott af sina
underordnade, utan ock af Frankrike. Han stöder dessa sina
påståenden på Patkulls skrifter samt på kopior af Bengt
Oxenstjernas bref. Dessa källors pålitlighet kan dock ej sägas vara
oomtvistad, allra minst de, som härflyta från Patkull, på
hvilken Macaulays omdöme om lörd Wharton kan tillämpas, eller
att »han var den kallblodigaste, den uppfinningsrikaste och den
omständligaste af sin tids lögnare», ty få äro i sina uppgifter så
bevisligen osannfärdiga som Patkull. Omöjligt är dock icke, att
Hastfer begagnat sin inflytelserika ställning att skaffa sig ökade
inkomster under form af mer eller mindre frivilliga eller
»hederliga» presenter. Detta lyte var dock, som bekant, mycket
vanligt bland den tidens högt uppsatte och inflytelserike personer,
icke blott i Sverige, utan äfven i det öfriga Europa. Af Karl
XI:s närmaste omgifning var det väl knappast några andra än
bröderna Wachtmeister, som voro fria från detta fel.
Något bevis på denna egennytta hos Hastfer har jag icke
funnit. Ett bref är dock egnadt att gifva näring åt deras
miss-!-tankar, som vilja tyda allt till det värsta. På sommaren 1687,
när Hastfer från Stockholm återkom till Riga, visade nyssnämnda
stad generalguvernören den »oförmodade affectionen» att förära
honom ett vackert- spann. I ett bref underrättade Hastfer
konungen om, att han mottagit denna präktiga present och detta i
ordalag, som tydligt visa, att han var högligen förtjust öfver en
sådan gåfva, och att han på allt sätt söker öfvertyga konungen
om nyttan och nödvändigheten af att mottaga densamma, och
detta ej blott för honom sjelf, utan äfven för konungen. Helt
naivt skrifver han, att han tror sig vara försäkrad om, att ko-
1 »/,„ 1687. Liv. 216.
2 Hastfers memorial "/, 1687 5:te punkten. Dessutom flere andra bref.
Liv. 216. Detta, liksom Hastfers förhållande till ridderskapet i allmänhet, skall
jag närmare utveckla, när jag kommer att skildra Hastfer såsom generalguvernör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
