Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
A. HAMM ARS KJÖLP
I ett par af de bref,1 där han redogör för förhandlingarna
på landtdagen 1687, yttrar han sig om livländska ridderskapet
icke blott utan bitterhet och ovilja, utan rekommenderar t. o. m.
flera af deras önskningar till konungens bifall. Han omnämner
visserligen att ridderskapet i början hade inryckt i sina besvär
eine und andere stükke, die impertinent waren,2 men han söker
icke ställa ridderskapets handlingssätt i någon dålig dager, än
mindre att göra konungen ogynsamt stämd mot detsamma. Med
långt mera skäl kan man säga, att han vill åstadkomma
motsatsen, hvilket jag en annan gång skall utförligare framställa.
Hvad själfva reduktionen angår, vill jag nu endast nämna,
att han hos konungen var en nitisk befordrare af »de
perpetu-ella arrendena»; samt vidare att han, ehuru han offentligen på
landtdagen låtsade sig vara motståndare till livländska adelns
begäran, att den måtte blifva förskonad från 1685 och
följande års »reducirten intraden», så sökte han dock i bevekande
ordalag få konungen att bifalla denna ridderskapets önskan. Af
samma bref framgår ock, att han fått befallning att vid
exekutionen af sothaner intraden mit allem nachdrück verfahren,
men han vill nu uppskjuta exekutionen, till dess konungens svar
på hans förord till ridderskapets nyssnämnda begäran kommit.
Men skulle han sätta exekutionen i verket, så anser han att
denna måste inskränkas till de fall, då den kan tjena »zur reellen
eintreibung». Den hårdaste formen af exekution eller utpressandet
af den yttersta skarfven afrådde han. 8
Af detta och af hvad jag nyss förut framfört torde
framgå, att man betydligt öfverdrifvit hans hänsynslöshet. Dock
finner jag det icke underligt, om han för mången framstår
såsom en hänsynslös person, och att man skall kunna bevisa, att
han varit det, åtminstone i enskilda fall. Hänsynslöshet
tillhörde den tidens statskonst och icke minst Karl XI:s. Partierna
stodo ju under denne konungs regering skarpt emot hvarandra och
för kompromisser hade intetdera partiet riktig smak.
Hänsynslösheten hos det segrande partiet var lika stor som de besegrades
hat var djupt och glödande. — I ett bref framstår ock Hastfer
ytterst hänsynslös eller rent af cynisk, och det är, då han talar
om den kontribution, han fått adeln att bevilja på landtdagen
1 2l/„ 1687. Liv. 216.
2 l3/10 1687. Liv. 216.
3 10 10 1687. I,iv. 216.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
