Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILI- LIVLANDS HISTORIA: GREFVE JAKOB JOHAN HASTFER 261
baltiska adeln, som under århundraden innehaft en så gynsam
ställning i ekonomiskt hänseende, och detta utan att därigenom
förslappas eller förvekligas, knappast har att uppvisa en enda
stor man. Detta förefaller så mycket egendomligare, som den
under alla tider haft den största frihet att utveckla sig, och
åtminstone sedan 1600-talet äfven vidsträckta fält för sin
verksamhet, först uti Sverige, sedan uti Ryssland, andra land att
förtiga. De yppersta män, som den baltiska adeln från nya tidens
början till våra dagar frambragt, äro Walter von Plettenberg, den
störste af alla Livlands ordensmästare, Georg von Fahrensbach,
och den redan förut omnämnde Hans Wachtmeister d. ä., Johan
IH:s trogne tjenare. I många afseenden denne lika voro de
bekanta svenska fältmarskalkarna Rutger von Ascheberg, Fabian
och Otto Wilhelm von Fersen. Ungefär samtidig med desse var
Konrad von Rosen, hvilken lärde sig krigskonsten hos Svenskarne,
men, sedan han i en duell nedskjutit en förman, öfvergick i fransk
tjenst, där han till slut uppsteg till värdigheten af marskalk af
Frankrike. Den berömdaste af alla Livländare är kanske den
österrikiske fältmarskalken Gideon Ernst v. Laudon, ryktbar för
de segrar han vann öfver Fredrik II samt öfver Turkarne.
Äfven i vårt århundrade ha flere Livländare gjort sig
bemärkta, såsom generalerna Barclay de Tolly och G. W. von
Rosen och fältmarskalken grefve Feodor von Berg. Nyssnämnde
Rosen har icke blott såsom militär, utan äfven såsom geografisk
skriftställare vunnit ett aktadt namn. Berg åter, som kufvade
1863 års polska uppror, påminner om Hastfer såväl’till arten
af sin begåfning som till sin duglighet och karaktär. Han har
ock liksom Hastfer blifvit icke endast strängt, utan till och med
orättvist bedömd. Utom desse skulle flere kunna uppräknas,
men de nämnde synas vara de märkligaste och mest
representativa. Alla voro de dugliga män, men icke kunna de kallas för
stora män, utom möjligen Plettenberg och Laudon, hvilka äfven
såsom karaktärer stodo högt. I detta afseende torde de stå
långt öfver Patkul, som en af Livlands anseddare
historieskrifvare kallar för »Östersjöprovinsernas kanske störste karaktär.» 1
Det enda verkliga snille, som de tyska Östersjöprovinserna
frambragt, har icke utgått ur adeln, utan ur borgarståndet —
nämligen generalen grefve Totleben, Sebastopols berömde
försvarare och Plewnas eröfrare. För öfrigt gäller det om den
1 A. v. Richter: II, 2, s. 312.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
