Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
O. VARKNIüS
heter skall nedsättas en extra rätt, bestående af de 4
hofrät-ternas ledamöter, »resten af riksens råd och höfdingarne i riket,
som äro tillstädes», samt borgmästarne i 6 namngifna städer.
Den Senare innehåller bestämmelserna för rikskollegiernas och
riksämbetsmännens ansvar.
§ 9 förekommer instucken bland de paragrafer, som
afhandla kollegiernas sammansättning och ämbetsutöfning och följer
närmast på dem, som röra hofrätterna; redan detta sammanhang
tycks angifva paragrafens syfte vara att meddela bestämmelser
för ett ännu högre forum. Ser man på själfva paragrafens
innehåll, synes den domstol, som där omtalas \ vara afsedd att döma
dels personer af en viss undantagsställning inom riket, hvarmed
här väl närmast afses furstliga personer, att sluta af orden:
»och ingen, huru hög han är, hafve vitsord a-tt undandraga sig
denna rätt», jämnförda med motsvarande uttryck i § 41, där det
blott säges: »och hvad där slutes hafve ingen rätt att kvälja»,
dels högvigtiga mål, såsom förrädiska stämplingar mot konungen
och riket o. d. Att man ej från början afsett att under denna
rätt draga direkta ämbetsförbrytelser, torde möjligen kunna
framgå däraf, att på ridderskapets och adelns anmärkningar8
tillades till det ursprungliga förslaget de ord i § 41, som handla
om rikskollegii och riksämbetsmans skyldighet att i vissa fall
underkasta sig rättegång enligt 9. punkten. Hade man ansett §
9 innefatta äfven sådana förbrytelser, så hade ju detta tillägg i
§ 41 varit obehöfligt, såvida man ej ansett lämpligt att på detta
sätt närmare förtydliga och utveckla det allmänna uttalandet i
§ 9, men i så fall hade man snarast väntat att tillägget skulle
fogas till denna paragraf. Ordalagen i § 9 voro emellertid så
allmänt hållna, att de ej behöfde med anledning af detta tillägg
till § 41 underkastas någon ändring. Bowallius (a. a. p. 16)
döma öfver samma ärende, och må ingen, ehuru hög han är, hafva vitsord att
undandraga sig denna rätt» etc. Hithörande bestämmelse i 8 41 lyd»: — »Men
finnes ett helt kollegium eller ock en af de fem höga ämbeten brottslig, så
stånde till konungen allena, om han vill med ord eller förmaning näpsan eller
saken låta komma till rätta; och där brottet så groft Sr, att det med rätten
hjälpas måste och dock icke lif eller ära angår, då stånde dessa till rätta inför
konungen och riksens råd, och hvad där slutes, det hafve ingen rätt att qvälja.
Men vid konungens död eller omyndige år eller där saken gå lif och ära an, då
hålles en sådan rättegång däröfver, som i den 9. punkten förmäldt är.»
1 För korthetens skull kalla vi den riksrätt, ehuru detta uttryck ej
förekommer i regeringsformen.
2 Se Odhner, Kristinas förmyndarstyrelse, s. 27, 28, och Bo wallins, De forma
regiminis 1634.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
