Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
O. V ARENIUS
Man torde möjligen på grund af den något egendomliga
formuleringen i § 9 blifva tveliogsen, om verkligen en ständernas
egen utöfning af sin domsrätt däri förutsattes. Det står
nämligen: »Försåge sig någon — och icke bekvämligen annars än
förmedelst ständernas sammankallelse ransakas och atskiljas
måtte, och alltså dessa hofrätter blefve — sammanfordrade, då
skola dessa 4 hofrätter — företräda ständernas rum.» Vid första
påseendet kunde det tyckas, som om meningen vore, att så ofta
ett mål förekomme af den natur, att ej på annat sätt än genom
ständerna kunna afgöras, borde ständerna remplaceras af
riksrätten och dà vore ju ständerna själfva uteslutna. Men detta
är nog icke paragrafens mening. För att förstå densamma
fordras det, synes mig, dels att fasthålla att allmänna riksmöten i
denna R. F. betraktas såsom något, som man blott vid de allra
vigtigaste tillfällen skulle gripa till \ dels att lägga en viss
tonvigt pa ordet »sammankallelse». Om nu ett utomordentligt fall
inträffade af den vigt, att man ej ansåg sig kunna behandla det
enligt vanlig rättegångsordning, sa hade man visserligen utvägen
att sammankalla ständerna, men detta gjorde man högst ogärna,
hvarföre man hittade på att i riksrätten skaffa dem en
ställföreträdare.
Men äro ständerna samlade, när ett dylikt åtal väckes, och
således icke för detta behöfva sammankallas, så äro de,
såvidt jag kan se, af denna paragraf oförhindrade att utöfva sin
domsrätt.
Att betrakta riksrätten såsom det enda sätt, hvarpå riksens
ständers domsrätt borde utöfvas, antaget för att undvika domar
in casu och därmed sammanhängande olägenheter, vore att se
denna paragraf från en alltför modern ståndpunkt; det behöfdes
en lang politisk utveckling, innan man fick ögonen öppna för
dylika faror; till riksrättens instiftande leddes man af andra
skäl, rädsla för allmänna möten, som sagdt är, och troligen äfven
en aristokratisk benägenhet att reservera så mycket som möjligt
af kontrollen öfver administrationen åt ämbetsmännen själfva.
Men då ständernas domsrätt var rotad i häfd, och då antydda
skäl hvarken kunde öppet utsägas eller voro af natur att prin-
1 Se § 58, (lär det heter: — »Och låta ärendet icke lätteligen komma till
något ständernas möte i konungens frånvaro eller sjukdom och mindre till ett
allmänt möte, med miudre inga andra utvägar finnas riket ifrån förderf och
undergäng att förvara.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
