Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
O. V ARENIUS
ligheten, att förmyndarne skulle blott under min oren ni tet, men
ej efter nedlagdt värf, kunna ställas till rätta, såvida saken ej
ginge lif och ära an. Detta synes mig visa, att man vid
redigerandet af denna paragraf tänkte på ämbetsmäns ansvar under
förmyndarstyrelse, ej på den redovisning förmyndarne själfva
hade att efter slutadt värf afgifva. Hade ridderskapet och adeln
med sin anmärkning velat bestämma, inför hvilken myndighet
denna redovisning skulle ske, så hade de väl ej begränsat tiden
till minorenniteten, utan yrkat ansvar för förd förvaltning under
K. Maj:ts myndighet eller något dylikt, oberoende af huruvida
åtalet väckts under eller efter minorenniteten.
Med regeringsformens § 9 behöfver riksdagsbeslutets § 4 ej
stå i strid, då, såsom visadt är, densamma kan anses medgifva
en ständernas egen utöfning af sin domsrätt, och ett ansvar efter
riksdagsbeslutets § 4 ej kan komma att af ständerna utkräfvas,
utan att de äro samlade.
Man kunde möjligen söka förlika de olika
ansvarsbestämmelserna i regeringsformen å ena sidan, i riksdagsbeslutet och
reversen å den andra genom att fatta de senares stadgande af
ansvar inför konung och ständer såsom konstituerande en allmän
grundsats, hvilken sedan närmare utfördes i regeringsformen.
Häremot må då invändas, att i 1634 års riksdagsbeslut § 4,
eds-formuläret och reverserna stadgas icke en allmän regel, utan blott
hvad, som är afsedt att gälla Kristinas förmyndare och inga
andra. Med ansvarsbestämmelserna i regeringsformen är
förhållandet motsatt; de åsyfta en allmän regel utan hänsyn till
person och tid.
Bestämmelserna i sagda § 4 afse mindre att stadga ett
särskildt forum för ett specielt slag af mål, än att framhäfva den
satsen, att fullmyndig konung och riksens ständer äro rätte
redofordrande gent emot en förmyndarstyrelse. Häri ligga da
inneslutna både granskningsrätten och rätten till atal, men huru
konung och ständer härvid skulle förhålla sig till hvarandra,
därom lemna de allmänt hållna ordalagen ingen upplysning.
Konung och ständer fattades icke då såsom tva frän hvarandra
skarpt skilda makter med sins emellan noga afvägda rättigheter;
de stodo hvarandra vida närmare då för tiden, och
gemensamheten i arbetet för statens bästa, i såväl pligternas som
maktens utöfning, var vida större då, än det sedan blifvit, och
konungen intog i allt en ledares öfverlägsna ställning. Riksdagen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
