Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
öfversigter och granskningar
jämförande religionsvetenskapen. Samma naiva tro, som höll före,
att hebreiska vore det älsta af alla tungomål på jorden och borde
vördas som deras gemensamma stammoder, emedan det första
men-niskoparet i paradiset skulle betjenat sig af detta språk, — samma
naiva tro förmenade äfven, att alla religioner i verlden räknade
sitt ursprung från den uppenbarelse, som sagda menniskopar i Edén
fått sig meddelad, och hvaraf det efter sitt utdrifvande skulle
bevarat spridda, med tiden allt mera förvirrade minnen. Först efter
det den jämförande språkforskningen gifvit en ledtråd, som gjorde
det möjligt att systematiskt bearbeta det oerhördt rika material, de
olika religionerna erbjuda, och att på dem i deag fulla utsträckning
tillämpa den komparativa metoden, — först då var det möjligt för
denna vetenskap att framträda.
Tretio år äro knapt förflutna, sedan Adalbert Kuhn framträdde
med sitt epokgörande verk: »Die Herabkunft des Feuers und des
Göttertranks», och sedan Max Muller började den lysande
verksamhet såsom föreläsare och skriftställare, som för alla kommande tider
skall hugfästa hans namn i religionsforskningens historia. Denna art
af forskning befinner sig alltså ännu i sin barndom; men det är en
jättes barndom, och med jättesteg skrider den år från år framåt på
den väg, som den för sig utstakat. Forskarens hänförelse gifver
fullgod ursäkt för den öfverdrift, hvarmed Max Müller betecknat det
som vår tids största upptäckt, att den östariske Dyaüs är den samme
som den grekiske Zevs och den nordiske Tvr, men det
sakförhållande står dock fast, att förfädren till inder, greker och nordbor en
gång i samma urhem dyrkat samma gudar. Och hvilken omhvälfning
i alla häfdvunna föreställningar, som måste gått förut, innan en
indisk vetenskapsman i våra dagar kunnat tillegna ett lärdt verk »to
all my Aryan brothers and sisters», det låter sig snarare tänkas än
beskrifvas.
Under sådana förhållanden var det af behofvet högeligen
påkalladt att på vårt språk erhålla en tillförlitlig och allmänfattlig
öfversigt, som i stora drag gjorde reda för den ståndpunkt, hvartill
denua unga vetenskap redan hunnit. Det vill synas, som om
förläggare och öfversättare träffat ett synnerligen godt val, då de
bestämt sig för att fylla detta behof genom att till vårt språk
öfverflytta Tieles religionshistoria. C. P. Tiele är holländare och
professor vid universitetet i Leiden; och kändt torde vara, att han är
en af Max Mullers mest framstående och rikast begåfvade lärjungar,
äfven om han i mångt och mycket ställt sig sjelfständigt gent emot
den store mästaren. Hans ifrågavarande arbete njuter inom
fackmännens kretsar ett stort och välgörande anseende. Men inom denna
vetenskap är ännu, i trots af de stora framsteg den redan gjort,
allting i sin begynnelse; det jäser och sjuder på alla områden,
och olika åsigter bryta sig mot hvarandra. Om därför något skulle
vara att anmärka mot den fräjdade forskarens arbete, så är det att
hans framställning någon gång visar oss erkända vetenskapliga
sanningar, där ännu hypotes står mot hypotes, utan att forskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
