Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR
för hvilka förf. liksom förut Odhner redogör. För vår del äro vi
dock böjda att tro, att förf. går för långt, då han af den ryska
ministerns uttalanden drager den slutsatsen, att »oppositionen långt
ifrån var kväfd, men att den saknade nog samlad styrka för att utan
initiativ från utländskt håll träda fram», hvilket väl blir detsamma
som att den skalle trädt fram, om blott utländskt initiativ gifvits.
Då man betänker, att Österman måste hafva sökt göra det mesta
möjliga af de tecken till opposition som han kunde uppspåra, synes
det i själfva verket egnadt att väcka förvåning, att han ej haft mera
att berätta, och särskildt bör uppmärksammas hans bekännelse, att
äfven »de hederligaste» (hvad vi skulle kalla de ohederlig aste) bland
de missnöjde hällre skulle »fördraga sitt nuvarande tunga ok och
börda än se sitt land prisgifvet åt eld och svärd», d. v. s. erhålla
hjälp genom ett utländskt krig. Visserligen är det sant, att
Anjala-männen 16 år därefter ej drogo i betänkande att hos Katarina II
söka stöd mot sin konung, men härvid är dock den skilnaden, att
1772—3 skulle det hafva gält att för inre partisyften ådraga Sverige
ett krig, under det att de flesta Anjalamännen blott trodde, att de
genom sitt — för öfrigt tillräckligt beklagliga — beteende afvände
ett krig och beredde landet tillfälle att i lugn lösa de inre frågorna.
Från Finland, hvars läge gjorde det mest utsatt för ryska
stämplingar, flydde väl, enligt hvad förf. upplyser, kapten B. O. Rehbinder,
handelsmannen Falk och en viss Jusslin, kallad f. d. rådman i Åbo,
till Petersburg för att anropa om hjälp mot den nya konstitutionen
och en auskultant Carlstedt blef här lagförd för ryskt spioneri.
Äfven detta var dock, som man finner, blott en obetydlighet. Hade
Göran Sprengtporten vid denna tid hunnit utså sin onda sådd, skulle
väl antagligen skaran af dylika »patrioter» varit större, men vi tro
dock, att det finska folket lika litet som det svenska skulle i
allmänhet varit färdigt till ett sådant politiskt själfmord som att göra
Katarina II till beskyddarinna af sin »frihet». Förf. erkänner också
till fullo, att den lyckliga utgången af 1772—3 års kris lände äfven
Finland till fromma, enär dess eröfring af Ryssland säkerligen under
d. v. förhållanden skulle för det samma hafva medfört helt andra
följder än dem, som framgiugo ur 1808—9 års krig. Att resultatet
då för Finland blef så lyckosamt, därtill vilja vi för vår del — vare
detta sagdt utan all opposition mot förf., som ej inlåtit sig härpå
— gärna söka orsaken ej blott i mera gynnsamma tidsförhållanden,
utan äfven just däri, att den slutliga skilsmessan från Sverige skedde
på ett sätt, värdigt de båda ländernas gemensamma, sekelgamla
kulturarbete, och ej genom ett — vi upprepa det — politiskt
själfmord i polsk stil.
1 Rehbinder blef enligt Anrep major i rysk tjänst samt erhöll af Katarina
ett gods.
S* J» JBé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
