Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gl/STAK IV ADOLFS FÖRMYNDAREREGERING OCH FRANSKA REVOLUTIONEN 13
lysta och Ryssland för nära, för att en svensk revolution skulle
bli lik den franska. Frankrikes enda intresse med afseende på
Sverige vore att skydda det för Polens ödel. Den svenska
arméen vore 40,000 man stark och i ganska godt skick, men
flottan dålig. Endast 7 à 8 skepp kunde hålla sjön, och
föregående år hade nian sett linieskepp med fregattankare och
fregatt-tackling, och skärgårdsflottan behöfdes för kustförsvaret. Svenska
nationen vore visserligen aktningsvärd, inen bland adeln funnes
ingen som vore duglig att styra. Ville man uträtta något med
Sverige, borde därför en fransk agent ditsändas, som vore duglig
att sköta en premierininisters åligganden, och han skulle lätt
kunna leda alt, oin blott Frankrike bestode en del af
kostnaderna och han visade undseende för hofetiketten8. Hvad den
unge konungen anginge, vore han »inskränkt och okunnig,
småaktig, girig, rädd om sin makt och fiende till den franska regimen».
»Om han förblifver sådan han är, skall han svårligen kunna
bibehålla sig på tronen»3.
För öfrigt fortfor inan ined att ej erkänna honom såsom
minister och alla hans försök att komina i underhandling med
Sparre voro fruktlösa, hvilket han, säkerligen med rätta, tillskref
att man först ville afvakta resultaten af Staëls underhandling,
men hvilket ej litet förargade honom. Det enda han fick del af
var regeringens missnöje med Danmark och farhågor för Ryssland.
Sedan man mot slutet af mars fått veta, att Signeul lyckligt,
passerat Wesel, afgick inbjudningen till danska hofvet att
gemensamt med Sverige erkänna den franska republiken, men svaret
blef ett bestämdt afslag, och Bernstorff lät tydligt märka sitt
missnöje öfver, att han hållits i okunnighet om Staëls
beskickning, hvari Rivals, ehuru han beklagade hans försigtiga politik,
ansåg att han hade ganska rätt. Dessutom visade Danmark
föga benägenhet att hörsamma den svenska regeringens
uppmaningar, att vidtaga kraftigare sjörustningar till
neutralitets-konventionens genomförande, och Bernstorff lät t. o. m. en
antydan undfalla sig till det svenska sändebudet i Köpenhamn, att
Sveriges yrkanden i detta hänseende blott vore föranledda af
nödvändigheten att upprätthålla dess erkännande af den franska
republiken, hvarför Danmark ej liehöfde bry sig därom. Det var
1 Rivals d. 11 genuina).
2 Rivnig den 18 germinal (7 apr.).
5 Rivals den 25 germinal (14 apr.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
