Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äldre vestmannalao eller dalalaq?
47
Enligt den s. k. yngre Vestmannalagen var det vanliga
tingsområdet hundaret, hvilket åter var deladt i 4 brofiæl.1 Enligt denna
lag är tingsområdet däremot tredingen, hvilken också synes varit delad
i 4 brofiæl.2 Att tredingen var en tredjedel af hundaret framgår
tydligen af namnet, men att Vestmanlands hundaren någonsin varit
delade i tredingar, antydes ingenstädes i urkunderna, och då man
känner huru fast bestånd gamla territoriela indelningar pläga hafva,
förefaller det egendomligt, om en dylik radikal förändring på så kort
tid, som mellan dessa båda lagars afFattningstider, egt rum, utan att
i urkunderna lemna ringaste spår efter sig. Ej häller är det troligt,
litt man i Vestmanland, med dess jämförelsevis små hundaren,
någonsin haft behof af så många tingsområden. Om Dalarne åter vet man,
att det ännu i senare hälften af 1300-talet var deladt i 3 tredingar,
med hvilka särskilda räfsteting höllos.3 — Af i behåll varande
handlingar är vidare kändt, att i hvar och en af dessa tredingar fans en
kungsgård, s. k. Husaby3, och härmed öfverensstämmer, att denna lag
ofta talar om en kusabyman, som en konungens lägre ämbetsman.
Om dylika husabyar eller husabymän i Vestmanland nämnes ej något
i urkunderna eller den s. k. yngre Vestmannalagen.
1 fråga om lcunungs wtgiærpir anföres i denna lag4, att de
utgingo i wighra manna skin, lepungx skin och balskin. Någon dylik
skinnskatt for Vestmanland finnes ej på något ställe omtalad. Enligt
den s. k. yngre Vestmannalagen erlades dessa utlagor i s. k. mata,
bestående af spanmål och penningar5 och ännu 1539 talas om
matu-korn och matupenningar i jordeboken för Vesterås län.6 För
Oster-och Vester-Dalarna utgick däremot 1539 en skatt i skinn.’
Då Uplandslagen’ och den s. k. yngre Vestmannalagen8 i fråga
om syner medgifva vad till en hundaressyn och från denna till en
folklandssyn, stadgar åter denna lag9 vad från en sockensyn till annan
aockensyn och från denna till en landsnämd. Ordalagen
öfverensstämma närmast med ett tillägg till Södermannalagen10, som
medgifver vad från en hundaressyn till annan hundares syn och därifrån
till en folklandssyn. Här jämnställes således socken med de andra
Svealagarnes bundare. Några diplom, som omtala dessa sockensyner,
finnas visserligen ej i behåll, men den landssyn, som omnämnes i ett
par bref11 rörande Dalarne, finnes vara sammansatt af personer
uteslutande från detta landskap. — Vadsumman till denna folklandssyn
var, enligt Upplands-, Södermanna- och den s. k. yngre Vestmanna-
1 l>iug. B. 1, 3.
J E|ls. 6: S; {HDg. B. 7: H; 9.
» C. G. Styffe, Skandinavien under unionstiden. Sthm 1880, s. 258, 259.
I ]ling. B. 7: i.
* Kon. B. 7: i.
’ Jordeböckerna för detta ür i Kammararkivet.
’ Vif. B. 17;
4-» Bvgn. B. 17: s-
• ping. B. 3: a.
10 Add. 6.
II Diplomatarium Dalekarlicum, n. 920, 288.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
