Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett kapitel svensk histobia i bådskahhabek
49
Ett kapitel svensk historia i rädskanunaren.
(fr ràdiprot. «y, 1710.)
Rådsprotokolleu från början af 1700-talet, d& konungen var
borta, innehålla ofta milande episoder, egnade att på ett lifligt sätt
belysa samtidens kulturförhållanden. Frånvaron uf konstitutionel
kontroll gjorde, att öfverläggningarna i många fall fördes med en såflan
oförbehållsamhet och af sekreterarne återgåfvos i en så bred utförlighet,
att de ställa både rådsherrarnes egen personlighet och de af dera
behandlade frågorna i en ganska bjärt dager.
Så är ’ ej minst fallet med det vidlyftiga och i flere afseenden
intressanta protokollet för rådssammauträdet den 20 januari 1710.
Vid detta tillfälle öfverlades, bl. a., om rätta sättet att förbättra
krigstukten hos de svenska trupperna, öfver hvilkas framfart i eget
land, ej blott från 1’ommern och Östersjöländerna, utan äfven från
södra Sverige, högljudda klagomål försports i rådet. Under den
öfverläggning, som härom uppstod, yrkades af den gamle grefve Axel
Julius de la Gardie och af presidenten i Svea hofrätt, grefve
Gabriel Falkenberg, ett summariskt sätt att gå till väga, som visade,
att förra tiders krigstraditioner fortlefde i friskt minne hos de
hemmavarande, i Karl XII:s bragder icke deltagande rådsherrarne.
Därunder gal’ ock hans excellens grefve Carl Gustaf Frölich, när talet
föll på Engelbrekt, bevis på en okunnighet om fosterlandets forna
öden, sora hos en af Karl XII:s gunstlingar och en förutvarande
guvernör i Kiga — äfven om man tager hänsyn till grefvens ofta
nog mindre normala uppträdande och tidsförhållandena i öfrigt —
måste förefalla något öfverraskande. Märkliga äro ock det lugn och
den omständlighet, hvarmed öfverläggningen kunde föras under en så
kritisk tidpunkt som den dåvarande, då riket var omringadt af fiender,
den svenska hufvudhåret! nyligen nedgjord eller tillfångatagen,
konungen borta i Turkiet, danskarna landstigna i Skåne, landet
utarmadt af fleråriga missväxter och krig samt nästan inga medel för
handen till försvarets ordnande; alltnog, ställningen syntes i många
afseenden förtviflad, men rådsherrarne förlorade ej fattningen.
Det protokollsutdrag, som här nedan meddelas, är i nämda
hänseenden ganska betecknande:
Grefve De la Gardie: Med glorvvrdigst i åminnelse salige
konung Carl Gustaf var jag hela förre polniske kriget med ifrån des
första begynnelse. Varandes val landet gott oeh frugtsamt nog, men
kan lätteligen blifva ruinerat oeh upfrätit, när ingen god ordning
hålles, såsom man altid varse blef på de orter, hvarest tartarne och
eossakerne hade färdats fram, ehuruväl polacherne sielfve icke äro alt
för ordentligit folk, utan elaka hushållare, liceiitieuse och slösacktigr,
som föga bekymra sig om morgondagen. Och det de intet hinna
Hilt. Tidskrift 18S9 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
