Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKT8TvCKkk
någon rätt litt tjena Bin konung, hvilken de troligen ännu icke ens
sett. Förbindelsen får i så fall samma karaktär, som den näst
föregående: den kan nämligen anses tillkommen för att gifva norrmännen
tillfälle att under konungens vistelse i Sverige personligen öfvertyga
sig om hans välbefinnande. Någon motsvarande tillåtelse för svenska
hoftjenare att tillhöra konungens omgifning var däremot fullt onödig,
då han belt visst redan från sin barndom var omgifven af sådana.
1 sin återstående del omnämner Oslotraktaten de åtgärder, hvilka
i Oslo vidtagits för att gifva den högtidlig bekräftelse, och de
straffbestämmelser, som skulle drabba dem, som bröte den.
Så hade, å svenskarnes vägnar, biskop Karl och de 6 ombuden
högtidligt besvurit traktaten och tillika edligen lofvat, att ärkebiskopen
i Upsala och 24 svenske riddare genast efter ombudens återkomst
skulle aflägga en liknande ed. Och sedan hade ärkebiskopen i
Nidaros och 30 namngifne lenderman och riddare i Norge å
norrmännens vägnar aflagt en dylik ed. Jemför man antalet edsvurne å ömse
sidor, finner nian å svenskarnes 32, å norrmännens däremot endast
31, Denna olikhet har tydligen berott på någon glömska hos någon
af skrifvarne; då man sedermera finner, att biskopen i Stavanger bland
andra norrmän beseglat akten, torde man ock ha rätt att antaga, att
det är hans nain, som bland de edsvurne nteglömts.
Till yttermera visso, att traktaten obrottsligen skulle
upprätthållas, tillerkännes i dess slutord Upsala ärkebiskop och
Linköpingsbiskopen rätt att låta bannlysa »förenämnde Norges konungs rikes
biskopar» (i pluralisformen ligger en bekräftelse af antagandet, att vid
uppräkningen strax ofvan en biskop uteglömts), »lenderinän och
riddare», för så vidt fördraget af dem komme att brytas, och likaledes
ställa sig svenskarne under motsvarande dorn af ärkebiskopen i
Nidaros och biskopen i Stavanger.
Slutligen meddelar dokumentet, att traktaten blifvit beseglad med
ärkebiskopens i Nidaros, biskop Karls, biskopens i Stavanger och de
ti svenska ombudens sigill samt »med almenneleghe rikissens raös i
JVoreglii insigli». Detta är både första och sista gången detta
sistnämnda sigill omnämnes. 1
Traktaten i Oslo 1319 har aldrig i sin helhet varit föremal för
någon vidlyftigare behandling af historieskrifningen. En öfversättning
till modern norska finnes i »Samlinger t. d. Norske Folk-i Hprog og
Historie», I, sid. 23—27 af (ir. F. Lundh, hvilken öfversättning dock
ej är felfri. Uppgifter om de i akten nämda norska riddarne och
lendermännen finnas samlade och publicerade i samma arbete, sid.
27—33, 129—177 af fi. Munthe, men torde äfven i någon mån
vara mindre tillförlitliga. Kortfattade framställningar af aktens
innehåll och omdömen oin den uppfattning af unionsförhållandet, hvarom
1 V. Nielsen, a. a., »id. 128.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
