Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM RIKJETS TILLSTÅND FRÅN 1719 TILL 17 4 2
79
till tystheten, såsom en följd af enighet, liknade ridderskapets och
adelns plena vid ett secret utskott. Holsteinska geheimeràdet
Bassevitz, som sig därvid infann, hade väl med sig ett sin herres
bref pà svenska till riksens ständer af ett eftertänkligt innehåll
och hvaruti Sverige nämndes Hans och deras kära fädernesland;
men så besvarades brefvet och tillades hertigen Kungl. Höghets
titel, utan att det ringaste nämna om hoppet för honom till
successionen. Det nöje, som konungen å sin sida öfver denna
händelsen hade, föranlät hos honom den försigtighet, att han
ej det ringaste vidare tillböd antingen i anseende till mera välde
eller till hessiska successionen. Denna omständighet bidrog
mycket till det lugn, som i rådet och bland ständerne förspordes,
samt till det inbördes förtroende, hvarmed alla rådslag förentes
uti nödige mått till invärtes tillståndets uphjelpande efter ett
långvarigt och olyckligt krig, såsom af sjelfva riksdagsbeslutet
med mera skönjes. En enda händelse tilldrog sig likväl under
denna riksdag, som efteråt utmärkte något parties enskylte afsigter.
Anledningen därtill togs af de då lediga 3:ne riksrådsembeten,
hvartill likmätigt regeringsformen och förra praxin 2 (3?) särskilta
förslag efter hvarannan skolat författas. Men då det första
insändes, hvarpå presidenten dåvarande landtmarskalken
Lagerberg, hofkansleren grefve Gyllenborg och statssekreteraren
Cederhielm voro upförde, skedde det, emot allas förmodan, att
konungen under yttrande att desse trenne voro så värdige ämnen, att
Hans Maj:t hade svårt att utvälja en bland dem, nämnde dem
alla tre till de då lediga rådsembeten, hvilket af riksens ständer
äfvenväl gillades. Detta konungens steg hölls för en verkan af
grefve Vellingks råd och tillstyrkande, som under sken att
konungens höghet och välde genom ett slikt prejudikat mycket
vunne, var glad att förskaffa sig vänner uti rådet, dem han
kunde nyttja till sitt ofvannämnde systems utförande. Således
blef presidenten grefve Gustaf Bonde och generalmajoren grefve
Nils Gyllenstierna, som voro ärnade att komina på de andra
bägge rådsförslagen och äfven till sjelfva embeten, denna
gängen därifrån utestängda och det, som förmentes, aldeles emot
Horns uträkning.
1724.
Straxt efter riksdagens slut syntes konungen besinna den
föga förmån han hittils haft af grefve Vellingks råd och af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
