Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINLAND OCH VINLANDSFlRDERNA
141
det nya landet skulle varda stamfader för ett lyckligare slägte.
Men ur den oklara blandning af kristna och hedniska
föreställningar, som då rådde, framgick alltid ett med visshet, och det
var, att det förde ofärd med sig att i otid blicka in i gudarnes
dolda rådslag. Lika visst som den tron, att man vesterut skulle
komma allt för nära till paradisets granskap, utgjorde ett af
hufvudhindren för Columbi upptäcktsfärd, lika sannolikt är det
att nordborna midt ibland allt det nya och underbara, som de i
Vinland och dess nejder sågo, skulle tro sig försatta i
öfver-naturliga makters närhet, och däraf läto sig afskräckas att
framtränga vidare i de okända landen.
I hvad fall som hälst förblef Vinland outforskadt, och vägen
dit blef snart förgäten. Helluland blef i tidernas längd ett
hemvist för troll och jättar, hvars namn väl kunde sätta
inbillningskraften i rörelse, men icke lockade till nya upptäcktsfärder.
Där jagade Orvar-Odd, som förut är sagdt, med oförsonadt hat
efter sin dödsfiende, från hvars möte han hvarje gång gick med
nya förluster, Där öfvade Haldan Brönufostri och andra den
sentida sagans hjeltar sina äfventyrliga bragder mot klippornat
hel-och halftroll. Dit förlades skådeplatsen för allt flera af
forntids-verldens mytiska bragder, under det medeltidens halflärdom
fördjupade sig i klyftiga spekulationer öfver verldens nordliga delar.
Då uppstod föreställningen, att Helluland bildade den landfasta
förbindelsen mellan Bjarmaland och Grönland, måhända under
inflytelse af tillfälliga besök, som vikingar eller fiskare gjort vid
Novaja Semlja eller Spetsbergen. Och lika väl som mytens
Ginungagap återfunnits, där don kalla och den varma strömmen
blandade sina vågor i hafvet, lika väl kunde längre i norr, där
Orvar Odd i sin dödssang kväder om Helluland» hrauns ubygdir,
den kalla Labradorströmmen med sina ismassor te sig för
fantasien såsom de Eliràgor, som med sina svala böljor skilde
Midgård och Jotunhem från hvarandra. Gömdt var alltså icke
glömdt; men till Vinland återvände ingen mer.
Och så sannade sig orden, som skalden lägger på den gamle
Björn Asbrandssons läppar, då han af sina bortdragande
landsmän är lemnad ensam i det främmande landet:
Jeg ser i ånden, Loke sig forbandt med Ran
At Bpierre veien for det modige kaempeverk.
Ja, Udgards fæle drømmetrold, Uvidenhed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
