Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄTTEN VON MENODEN OCH LIVLAND UNDKll SVENSKA VÅLDET 221
riket, då erkände de sig vara dessas andersåtar, men när kejsaren
och riket stälde några kraf på dem, ville de aldrig vidkännas
eller fullgöra några skyldigheter. Utan orden skulle den tyBka
kolonien aldrig kunnat försvara sig mot grannstaterna; men ehuru
orden hufvudsakligen rekryterades från Rhenprovinserna och
Westphalen, således från samma trakter, hvarifrån de est- och
livländska adelsslägterna i allmänhet leda sitt ursprung, så
betraktade de sistnämnda dock ordensriddarne med ovilja och afund
samt sågo i dem endast främlingar. Många lyten vidlådde
visserligen orden, men det största i livländarnes ögon var väl, att den
förstod att hålla i tygeln både sina egna vasaller och i
allmänhet äfven stiftens ridderskap. Livlands sjelfständighet gick under,
då orden i militäriskt afseende blifvit vanmäktig. Men de
livländska ridderskapen och städerna voro ännu mindre i stånd
att upprätthålla sjelfständigheten, och därför måste nu denna
gå under.
Livländarne ha klagat öfver, att de lemnades i sticket af
moderlandet, ehuru de gjort detta så stora tjenster. De mena
nämligen, att de skaffat Tysklands gränser fred genom att
bibringa de hedniska grannfolken i nordost dopet, men sedan de
fulländat detta värf, hade de i sin tur lemnats till pris åt
»rofgiriga grannar». »Mohren har gjort sin pligt, Mohren kan gå»,
tillropar i anledning häraf en livländsk historieskrifvare
Tyskland Den ärade författaren glömmer, att det egentligen var
orden, som eröfrade landet, vare sig han menar Preussen eller
Östersjöprovinserna, likaså att det var under ordens skydd som
dopet bibringades den infödda befolkningen. Kejsaren och riket
öfvergåfvo visserligen orden, men Preussens och Livlands
ridderskap och städer gjorde så äfven, och de voro icke heller trognare
mot kejsaren och riket.
Den sjelfviska provinsialism, som isolerade livländarne i
förhållande till det stambeslägtade Tyskland, måste vålla större
och häftigare slitningar, sedan de kommit under främmande folks
lydno. Både polackarnes och svenskarnes herravälde har bittert
tadlats, Rysslands har i allmänhet prisats, isynnerhet af
Livlands förnämste historieskrifvare von Richter, och detta
visserligen icke utan skäl. Men liksom det svenska väldet prisades
en gång för att sedan bittert klandras, så torde det väl äfven
nu gå med det ryska. Livländarne mena, att de förtroendefullt
1 Fr. Bienemann, Aas Balthischer Vorzeit, b. 48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
