Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄTTEN VON MENODEN OCH LIVLAND UNDKll SVENSKA VÅLDET 223
tre tyska Östersjöprovinserna skulle vara isolerade och utgöra
ett helt för sig. Men äfven inom dessa ha de alltid velat vara
och varit söndrade i korporationer. Under medeltiden utgjorde
de olika stiftens och ordens vasaller olika korporationer alldeles
liksom ordensbröderna. Men utom alla dessa fans det äfven
andra mäktiga korporationer, stiftens kapitel samt städernas
borgerskap. Sedan ordens och biskoparnas land blifv it hopslagna
till eller förenade med andra landskap, fortfor det att finnas
korporationer, men dessa blefvo nu de olika landskapens och
städernas. Både under medeltiden och nya tiden ha de olika
korporationerna haft svårt att sämjas. Endast under tider af
den största fara, och icke alltid ens då, ha de kunnat förena
sig till provinsens bästa. Korporationsintressena ha oftast varit
fiendtliga mot provinsernas intressen, liksom provinsintressena
mot statens. Emellertid torde det vara denna provinsialism och
starka korporationsanda, som gjort att livländarne under
främmande rikens herravälde kunnat bevara sina privilegier. Denna
provinsialism och korporationsanda kan på en gång sägas ha
varit de tre Östersjöprovinsernas styrka och svaghet, lycka och
förbannelse. De olika korporationerna ha nämligen gifvit
upphof till och utvecklat olika privilegier. Och dessa privilegier ha
vållat stor split och förvirring såväl inom provinserna sjelfva
som i dessas förhållande till deras landsherrar. I synnerhet har
detta varit händelsen efter federativstatens undergång.
Man måste emellertid beundra det mod, den hårdnackenhet,
den energi de tyska korporationerna i dessa provinser, framför
allt deras ridderskap, visat i förvärfvandet och försvarandet af
sina verkliga eller inbillade fri- och rättigheter, inen sjelfva
sättet, hvarpå de gått till väga, måste ofta väcka ogillande hos
hvar och en, för hvilken rätt och orätt äro någonting högre än
konventionella begrepp.
Den förnämste försvararen af sina privilegier se livländarne
i J. R. Patkul, de kalla honom för en af sitt lands största
karaktärer, för en af dess yppersta söner. De mena att han
blef martyr för sitt lands privilegier, eller åtminstone för sitt
stånds. Till en viss grad kan det sistnämda sägas vara sannt.
Icke heller må det förnekas, att han i viss mån varit besjälad
af ädlare motiv, men i sjelfva verket var ban den obändigaste
adelsjunkern inom den obändigaste adeln i Europa och en af
de oförsyntaste och kallblodigaste lögnare samt djärfvaste lag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
