Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ätten von mengden och i.ivland under svenska vAi.det 25]
faders verk. Han ocli hans son Johan Albrecht samt pa sätt
och vis ännu mera Patkul visade sedan äfven, hvilket starkt
motstånd Livlands adel kunde utveckla i försvaret af hvad den
ansåg vara sina fri- och rättigheter. Gustaf von Mengden var
dock i det hela taget icke ytterligheternas man. Det är därför
föga troligt, att han skulle ha gillat sin sons och Patkuls
öfvermåttan djärfva, olagliga och farliga handlingssätt. Dessutom var
han en långt sannare och bättre patriot än Patkul.
Men deras patriotism visar sig på ett annat sätt, som äfven
hos alla icke-livländare måste ingifva sympati för Otto och Gustaf
von Mengden; de voro framför allt livländare, i Livland ville de
lefva — där ville de styra och där ville de dö. Deras
ärelystnad sträckte sig aldrig, åtminstone hvad realia angår, utom
Est- och Livland. De voro kloka och framför allt praktiska
män, som väl kände gränserna för sin begåfning. Ingendera
af dem var ett snille, men deras förstånd var så sundt och
så skarpt, att det stod på gränsen till geni. De voro icke
naiva, utom möjligen då det gälde deras ekonomiska
intressen, de förväxlade icke sken med verklighet, utom då det
gälde rätten, och då gjorde de det inedvetet. De hade hvarken
ridderlighet eller ens höasinthet, men de hade mandom och sin
ras’ ömtåliga sjelfständighetskänsla och därjämte en i hög grad
med högmod blandad stolthet. Deras begåfning torde i
allmänhet stått, visserligen icke i militäriskt, men väl i juridiskt,
administrativt och diplomatiskt afseende öfver de allra flestes af
deras landsmän. Men under det en hel mängd af desso i Sverige
eller i andra land sökte vinna ära, utmärkelse och rikedomar,
hvilket äfven lyckades många, stannade desse begge liksom de
andra medlemmarna af slägten hemma, sökande framför allt
tjena sitt land och därstädes vinna den utmärkelse och de
förmåner, som detta kunde gifva. Med den begåfning och den
duglighet, som så många af denna slägts medlemmar och i
synnerhet Gustaf von Mengden egde, skulle de nog i främmande land,
t. ex. i Sverige, stigit långt högre, om också icke på den
militära, så åtminstone på den civila eller diplomatiska banan.
Men detta lockade dem icke; den ärelystnad, som ledde dein,
var därföre likväl icke mindre. De militära grader de vunno
eller de ämbeten de beklädde voro icke synnerligen höga,
men af sina landsmän fingo de dock de högsta
förtroendeuppdrag dessa kunde gifva. Därigenom samt genom sin egen
Hilt. Tidskrift 18SH 1"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
