Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄTTEN VON MENODEN OCH LIVLAND UNDKll SVENSKA VÅLDET
239
Orden var delad i 4 klasser: riddarne, de andlige samt de
s. k. inedbröderna och lialfbröderna. Medbrödcrna fingo gifta sig,
de stodo i rang öfver halfbröderna, ty nian finner till och med
regerande furstar bland dem. Halfbröderna tillhörde äfven det
verldsliga ståndet och tjenstgjorde vid den lägre förvaltningen.
Till den 4:de klassen hörde ordenstjenarna.
Af dessa klasser hade endast riddarne tillträde till
generalkapitlet, som i förening med liögmästaren stiftade lagar och
beslöto om ordens angelägenheter samt valde stordignitärerna och
eomthurerna, hvilka naturligtvis måste tagas ur riddarnas klass.
Den livländska grenen af tyska orden skiljde sig i afseende
på sin organisation i några fall från hufvudstanimen, emedan
den var en fortsättning af svärdsriddareorden, hvars organisation
varit förträfflig. Visserligen tyckes provinsialkapitlet i Livland,
eller ordenskonventet efter föreningen 1237 fått större makt i
förhållande till ordensmästaren, än det haft under svärdsriddarordens
tid. Likväl vardt aldrig ordensinästareii så bunden af detsamma som
liögmästaren af generalkapitlet. Den sistnämndes makt var
nämligen i hög grad inskränkt monarkisk. Det livländska
ordens-konventet bestod af oidensmarskalken, eomthurerna, fogdarna och
riddarne. Konventets inflytande på tillsättandet af
ordensmästaren var inskränkt till rättigheten att föreslå två kandidater.
Högmästaren hade att utnämna en af desse.
I Preussen rådde den grundsatsen, att ingen del af
ordensprovinsen skulle omedelbart lyda under högmästaren, men denna
grundsats gjorde sig aldrig gällande i Livland. I Preussen
kunde högmästaren icke ens befalla öfver comthuriet Marienburg
annat än medelbart genom comthuren. I Livland däremot stodo
under ordensmästarens omedelbara förvaltning icke mindre än
fjorton slott. Den livländska ordensmästaren residerade vanligen
i Wenden.
Under ordensniarskalken eller krigsministern hörde
omedelbart åtta slott. I Wenden eller Segewolde var lians säte.
Ordens-landet var nämligen indeladt i bestämda landtdistrikt,
som lydde under ett slott. På hvarje slott fans ett konvent af
minst 15—20 riddare, på en större borg förde en comthur
befälet, på en mindre åter en fogde. I de större distrikten fans
det flere slott, som lydde under comthuren på det förnämsta
slottet. Så t. ex. räknade comthuriet Fellin fyra och Goldingen
sju slott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
