Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄTTEN VON MENODEN OCH LIVLAND UNDKll SVENSKA VÅLDET 241
kommo vidare äfven ett par andra omständigheter. Ordens
behandling af städerna och adeln i Preussen var nämligen i högsta
måtto hård och hänsynslös. Fruktan för ordens militära
öfverlägsenhet hade torut tvungit dem till lydnad, men genom
nyssnämnda nederlag bröts denna fruktan. När orden likväl äfven
efter 1410 lika mycket förtryckte dem, ingingo de 1440 med
polska konungen ett förbund, som 1466 ledde till Vestpreussens
förening med Polen.
Den preussiska ordensgrenens stora tillbakagång i makt
inverkade äfven på den livländska grenens ställning. Först och
främst lösgjorde sig ärkebiskopen och de andra biskoparne från
det beroende, hvari de år 1397 kommit till orden. Detta skedde
med påfvens och conciliernas bifall, hvadan orden nödd och
tvungen äfven måste gifva sitt bifall därtill. Men frågan om
öfverhögheten öfver Riga fortfor att vara sväfvande, emedan
ärkebiskopen endast ad interim ville låta sina anspråk på staden hvila.
En annan inverkan, som den preussiska ordens nederlag
hade på Tyska orden i Livland, var, att den sjelfständiga
ställning, som denna gren redan förut haft, nu efter hand vardt än
större, enär de föreningsband, som fäste den vid orden i Preussen,
småningom blefvo allt färre eller svagare.
Den livländska orden stod visserligen icke i ett godt, men
likväl i ett långt bättre förhållande till städerna och ridderskapen
i Livland än hufvudstammen till samma ständer i Preussen.
Detta var dock icke egentligen ordens förtjenst, ty om den hade
haft samma makt i Livland som i Preussen hade den nog i
förstnämnda land varit lika förtryckande. Orsaken till, att den
livländska orden förfor med så stor lämpa mot städerna och
ridderskapen, var hufvudsakligast den, att i Livland funnos
andra landsherrar än orden, nämligen biskoparna. Och huru
dessa betraktades, framgår af följande yttrande af medeltidens
livländare: Unterm Krummstab set gut wohnen.
Den livländska ordens eget intresse bjöd den således att
vara skonsam i behandling af städerna och ridderskapet, huru
hänsynslöst den än behandlade de biskopliga landsherrarne.
Ingenting skulle mer hafva stärkt de sistnämndas makt, än om orden
äfven varit hänsynslös mot ridderskapen och borgarne. Men för
att i dessa finna väl behöfliga stöd mot orden måste biskoparne
söka vinna nyssnämnda begge stånd för sina intressen. Detta
skedde genom nya privilegier, hvilka isynnerhet kommo ridder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
