Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄTTEN VON MENODEN OCH LIVLAND UNDKll SVENSKA VÅLDET 245
närmaste man fick veta, att bullan var förfalskad, är det
knappast möjligt att Johan von Mengden varit okunnig om
högmästarens fräcka tilltag. Likaledes är det högst sannolikt att
äfven ärkebiskopen haft kännedom därom. Har han det haft,
torde hans tystnad bevisa, att han verkligen ville vara orden
trogen, ty genom att förrada denna hemlighet för curian, skulle
han ha kunnat göra orden en obotlig skada. Hemligheten vardt
emellertid väl bevarad och orden vann sitt mål. Både
ärkebiskopen och kapitlet lofvade nämligen att för all framtid bära
ordensdrägten. Och när nu påfven följande år eller 1452 gaf
sitt bifall härtill, tycktes åter orden vara nära sitt mål eller att
blifva den ende egentliga landsherren i Livland.
I alla de öfriga fyra biskopsstiften, t. o. m. i Revals stift,
började man emellertid blifva orolig, ty man anade ordens planer
och sökte skydda sig för dessa genom att söka hjelp hos
Danmark och Sverige. Men äfven i de mäktiga städerna Reval och
Riga vardt man orolig. Det preussiska förbundet försökte genom
sina utskickade att vinna de livländska städerna på sin sida.
Riga tyckes härtill ha varit benäget, men Dorpat sökte liksom
sin biskop hjelp hos Danmark. Reval däremot tänkte på fullt
allvar ställa sig under Sveriges1 beskydd.
Den livländska ordens ställning var nu högst betänklig.
För att den ej skulle råka lika illa ut som den preussiska orden
eller för att hindra de livländska städernas affall, beslöt Johan
von Mengden att trygga orden i dess besittning af Riga. Han
ingick därför den 30 november 1452 med ärkebiskopen det
ryktbara fördraget i Kirchholm, hvarigenom orden afstod från sina
förra anspråk på allenaöfverherskapet öfver Riga; ärkebiskopen
och orden skulle nämligen begge vara stadens öfverherrar. Detta
fördrag vann också påfvens bekräftelse.
Men den, som icke ville foga sig härefter, var den mäktiga
staden Riga, och emedan den ansåg ärkebiskopen vara skulden
till fördraget, var det isynnerhet mot honom, som dess ovilja
gaf sig luft. När ordensmästaren märkte detta och därjämte
fruktade att Riga nu skulle sluta sig till det preussiska
förbundet, trädde han i underhandlingar med staden. Följden af
dessa blef, att Riga återfick de friheter det haft fore 1330,
och att orden allena skulle vara dess öfverherre. Fördraget i
Kirchholm hade således blifvit brutet af orden. Sylvester hade
1 Th. Schiemanns nyss citerade arbete, s. 136.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
