Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
S. J. BOETHIUS
ment», ytterligare begärde, att Le Iioc i sitt och republikens
namn skulle gifva en »soleneli garanti» för, att växlarne vid
förnyadt uppvisande skulle genast och till fullo inlösas, hvilken
garanti borde lemnas så tidigt, att den kunde tillställas
fullmäktige, innan desse kl. 12 m. åtskildes. Detta vägrade
emellertid Le Hoc att göra, emedan han ansåg en dylik förbindelse
stridande mot Frankrikes ära,1 och det budskap, som
fullmäktige fingo mottaga den 6 nov., kom därför blott att innehålla
en förklaring frän hertigen, att Kgl. Maj:t och ej Sparre var
ansvarig för växlarnes fulla betalning. Som denna förklaring
»skett af högsta makten», ansågo sig fullmäktige ej hafva annat
att göra än att låta bankirerna ånyo presentera växlarne samt
protestera dem, om betalning fortfarande uteblef.8 Äfven Staf|
fick i bref från Sparre af den 6 nov. tillsägelse att verka för
sakens rangerande, och den 28 nov. framstälde han också
reklamationer därom i Paris.3 Dessa i förening med Le Hocs
bref förmådde Lacroix att den 15 frimaire (6 dec.) uppmana
den franske finansministern att taga saken om hand. Dä hade
emellertid den holländska regeringen omsider beredt utvägar till
halfva summan (2 millioner) men i växlar, som förföllo först i
januari, mars, april och juni 1796, och detta arrangement ansågo
sig de holländska bankirerna böra godkänna, för att Sverige nu
åtminstone skulle få något. När riksgäldsfullmäktige den 14
dec. erhöllo underrättelse härom, vågade de ej åtaga sig ansvaret
för en dylik uppgörelse, utan hänsköto afgörandet till regeringen.
Hertigen, hvilken förmodligen resonerade såsom bankirerna och
väl äfven förlitade sig på Le IIocs löften, lät Sparre den 1"
dec. svara dem, att da Kgl. Maj:t redan försäkrat fullmäktige, att
riksgäldskontoret ej skulle lida någon förlust på dessa växlat,
»så fann konungen, att fullmäktige med bifall kunde lata bero
vid hvad oinförmälte bankirer sig hade tillåtit».* Härmed fick
1 Journalen och Le IIocs depech den 15 bruiuaire (G nov.). På det
bt-vekligaste uppmanade emellertid ambassadören i denna välfärdsutskottet, hvilket
han då ännu antog vara Frankrikes regering, att tillse, det Sverige komme til)
sin rätt. Af de tittryck han härvid begagnade ser det t. o. m. ut, som om hin
personligen ehuru ej i republikens naina gnranterat inlösningen. »Xon,
Représen-tants du peuple. la Képublique mien! affirmée tjue jamais, sera aussi pius quf
jamais et lojale et tiilMc. Je n’ai pas pennis au grand chancellier d’eu donter.
J’ai garanti ls foi de mon pays et j’ai mis la pnrole de votre ambassadeur en
otage.» Möjligen var det detta bref eller delar däraf, hvaraf Sparre den 5 nov.
erhållit kopia, ehuru det är dateradt den (i.
1 Riksgälds fullmäktiges protokoll den 6 nov.
1 Fr. vtr.-min:s ork.
4 Joumolen oeh riksgäldsfullmäktiges protokoll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
